Dinosauriegruppen | Förskolan Slangbellan

Barnen på Slangbellan arbetar med tema konst och har gjort flera konstverk, både enskilda och gemensamma. Dinosauriegruppen (alltså de barn som går sitt sista år på förskolan) valde först att göra den kissande mannen inspirerade av open art, men de ville också gärna göra tejpbron. Så här såg tejpbron i Örebro ut:

När barnen hade första mötet om hur de skulle göra bron, var idéerna många och barnen var först inne på att göra en tejpbro ute på gården mellan lektornet och lekstugorna. När pedagogen förklarade för barnen att de som hade gjort den stora bron i Örebro bara hade jobbat med det och ingenting annat jättelänge, insåg barnen att de inte skulle hinna leka så mycket om de skulle göra en så stor bro. Det bestämdes att bron skulle vara lite mindre, men ändå så stor att dockhusdockorna skulle kunna få plats.

Barnen började med att göra en gemensam ritning och tänka över vad de behövde ha för material för att kunna bygga bron. Barnen sa att de behövde ha en planka, med fastspikade stolpar på och jätte-jätte-jätte-jättemycket tejp.Pedagogen beställde hem 20 tejprullar så barnen skulle kunna använda så mycket de ville.

Barnen och pedagogen gick tillsammans ut i snickarboden för att snickra ihop stommen till boden. Barnen hade med sig ritningen och tittade noga på den för att se så de fick med alla delar de hade tänkt. De märkte att det inte fanns fyra stycken ”stolpar” som var lika höga och därför började de att samarbeta för att såga till. Det var ett hårt jobb och alla fick turas om att såga.

Samtidigt började de också med att spika fast stolparna på plankan, inte heller helt lätt eftersom plankan var väldigt hård och svårspikad, dessutom flyttade den på sig. Barnen konstaterade att om det skulle kunna bli någon bro, så fick de turas om att både spika och hålla i plankan.

Nästa gång dinosauriegruppen träffades var det dags för tejpandet. Hur ska vi göra nu frågade pedagogen?

Barnen hade flera förslag:Vi får snurra runt tejpen här och så hela vägen runt (barnet pekar på pelarna). Vi måste göra såhär! (visar en stor cirkelrörelse med armen). Ett barn går och hämtar fotografiet på den riktiga tejpbron från konstutställningen och barnen tittar noga på den. Barnen konstaterar att det nog tog låååång tid att göra den verkliga tejpbron.

Barnen börjar tejpa och skicka tejpen mellan sig. Det tog ganska lång tid att göra på det sättet och det skickades mer tejp fram och tillbaka, än vad det tejpades. Pedagogen frågade barnen: Hur kan vi göra så att det går fortare att tejpa? Ett barn sa: Om vi drar ut bordet så kan vi springa runt och bara tejpa i ett helt varv var! Eller gå runt är kanske bättre så man inte krockar. Barnen provade detta ett tag och pedagogen kunde se att det var ett bra sätt men att det fortfarande tog ganska lång tid och att det blev väldigt tråkigt att vänta på sin tur att tejpa. Pedagogen: Tror ni att det går att göra på något mer sätt, så ni inte behöver vänta så länge?Barnen funderade en stund sen sa ett barn: Jag vet! Vi kan ju ta två tejpar samtidigt! Så får man tejpa en halv bro och så byter man!! De andra barnen tyckte att det var en lysande idé. När det tejpades mer så började bron att röra lite på sig. Ett barn sa: Hörrni! Jag tycker att när man inte tejpar så måste man hålla i bron, annars åker den bara omkring.

Barnen började turas om med att både tejpa och hålla i. Tillslut kände de sig nöjda med själva väggarna på bron. Då var det dags att börja tejpa runt väggarna så att det blev en tejptunnel av det hela. Barnen bestämde snabbt att de skulle dela upp sig två och två och sitta mitt emot varandra och tejpa, så de kunde skicka tejprullen mellan sig, den som inte tejpade för tillfället fick hålla bron stilla tillsammans med pedagogen. Efter sammanlagt en och en halv timmes ihärdigt tejpande och jobbande, tyckte barnen att det fick vara nog för dagen och att de skulle fortsätta en annan dag istället.

Vi nästa brobyggartillfälle fortsatte barnen där de hade slutat med tejpandet. Barnen arbetade mycket koncentrerat och var noga med att det inte skulle bli några hål i bron.

Ett av målen i verksamhetsplanen på förskolan Slangbellan är att barnen ska ges förutsättningar att utveckla sina kunskaper om teknik, bygg och konstruktion och skapande. I läroplanen står det också att barnen ska vara en del av en förskola som tillämpar ett demokratiskt arbetssätt och det har barnen verkligen arbetat mycket med i detta arbete. De har röstat om beslut som de inte har kunnat enas om, de har lyssnat på varandras tankar och åsikter om hur bron ska utformas på bästa sätt och de har gjort det med stor hänsyn och respekt för varandra.

Såhär fin blev den färdiga bron! Eftersom alla barnen vill ta med sig bron hem har vi bestämt att vi på vårterminen, efter vernissagen som vi ska ha är gjord, kommer att dra lott om vem som får ta hem bron till sig.

Bloggat av Karin

När det var dags att arbeta vidare med vårt konsttema, delade pedagogerna in barnen i mindre grupper för att de skulle få skapa ett gemensamt konstverk. Eftersom en grupp barn också ska börja förskoleklass till hösten och så bestämde pedagogerna att även konstarbetet kunde ske i sexårsgruppen (alltså de barn som fyller sex år nästa år). En pedagog samlade barnen i personalrummet för att ha sexårsgrupp. Det var väldigt viktigt för barnen att de kom på ett namn på gruppen innan vi började att prata om konsten (barnen hade färskt i minnet förra årets sexåringar som tillhört den eftertraktade Lejongruppen). Tidigare under hösten hade barnen pratat om att de ville heta Leopardgruppen, men som ett barn också påpekade hade det inte röstats om detta och därför ”har det inte varit demokrati och det är ju viktigt!!” De andra barnen höll med och uppmanande pedagogen att skriva upp de olika förslagen. När det var sammanställt sa ett barn mycket bestämt: ”Vi kan inte rösta om det här nu, för … är sjuk och han måste också få bestämma!” Barnen höll med och vi bestämde att vi skulle hålla omröstning nästa träff istället.

Vi pratade vidare om att barnen nu skulle komma överens om ett gemensamt konstverk som de skulle skapa med inspiration från Open art. Barnen fick viska i pedagogens öra vilket konstverk de ville återskapa och det konstverket som flest barn ville göra var (inte så jätteförvånande kanske) den kissande gubben. Barnen diskuterade fram och tillbaka hur de skulle kunna skapa den gemensamt och kom fram till att lera nog var det bästa materialet att använda, de trodde också att det var nog det som konstnären hade använt sig av när hen skapade den ”riktiga” gubben också fast: ”Så mycket lera finns det nog inte att få tag på i Fellingsbro, så det är bäst att vi gör en mindre!”

Barnen och pedagogerna hämtade lera och satte sig vid ett bord för att barnen skulle få börja skapa. Nästa dilemma för barnen var att komma fram till hur de skulle fördela arbetet. De beslutade sig för att dela upp gubbens olika kroppsdelar mellan sig och sedan sätta ihop den tillsammans. Barnen hade en bild på konstverket och ett av barnens enskilda skapande, en teckning av konstverket och titta på under skapandet.

Vem som skulle göra gubbens snopp (som var det absolut roligaste att göra) diskuterades lite fram och tillbaka men barnen lyckades själva komma överens, under väldigt mycket fniss och skratt. Ytterligare ett dilemma för barnen var hur de skulle kunna få gubben att stå upp. Efter några försök konstaterades att det inte gick för att det blev för tungt för benen. Barnen bestämde att deras kissande gubbe fick sitta ner! De var väldigt nöjda och stolta över första delen av processen och började redan att prata om hur de ville måla gubben nästa gång vi skulle arbeta med temat.

Att ge barnen förutsättningar att samarbeta och under demokratiska former och komma överens är ett viktigt uppdrag som förskolan har. Det är någonting som den här gruppen barn är väldigt bra på och de visade varandra stor respekt och uppmuntrade varandra på ett väldigt fint sätt under hela arbetets gång.

Några dagar senare var det dags att arbeta vidare med temat och då var alla de blivande sexåringarna på plats. När barnen skulle rösta om det viktiga gruppnamnet fick de lägga ner huvuden mot bordet och blunda (för att de inte skulle påverka varandra), pedagogen läste sedan upp förslagen och så fick de räcka upp handen. Det namn som vann blev Dinosauriegruppen och alla barnen kände sig nöjda med det.

Barnen och pedagogen var i ateljén och även denna gång var barnen fulla med idéer om hur de skulle fortsätta med arbetet. De bestämde att de skulle göra en avsats där gubben skulle sitta, vatten nedanför och kiss av garn och att några barn skulle måla själva gubben. Barnen fördelade arbetet mellan sig och satte fart att skapa med bilden från Open art till hands och med stor glädje.

Efter ytterligare några dagar var det dags att sätta ihop hela konstverket, barnen bestämde att det var bäst att limma ihop allt så det skulle hålla ordentligt. Kartongen som skulle föreställa avsatsen behövde också tejpas igen för ”det ser ju inte klokt ut om det är en öppning i en stor sten!”

Återigen var det mycket skratt och fniss kring kisset och snoppen, att sedan kisset inte riktigt ville fastna gjorde det hela lite extra roligt. Barnen bestämde också att kisstrålen behövde kortas av, för den var för lång och dessutom ”När kiss träffar vatten så blandas det ju direkt!”

Barnen var mycket stolta över det färdiga resultatet. ”Det blev ju både likt och supersnyggt!!”

I Läroplan för förskolan 98/10 står det att Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap.

Bloggat av Karin

Förskolan Slangbellan

Lustfyllt lärande i en trygg miljö

Etikettarkiv: Dinosauriegruppen

Dinosauriegruppen gör en tejpbro. Dec 2013

Dinosauriegruppen skapar den kissande gubben nov 2013

forskolanslangbellan