När det var dags att arbeta vidare med vårt konsttema, delade pedagogerna in barnen i mindre grupper för att de skulle få skapa ett gemensamt konstverk. Eftersom en grupp barn också ska börja förskoleklass till hösten och så bestämde pedagogerna att även konstarbetet kunde ske i sexårsgruppen (alltså de barn som fyller sex år nästa år). En pedagog samlade barnen i personalrummet för att ha sexårsgrupp. Det var väldigt viktigt för barnen att de kom på ett namn på gruppen innan vi började att prata om konsten (barnen hade färskt i minnet förra årets sexåringar som tillhört den eftertraktade Lejongruppen). Tidigare under hösten hade barnen pratat om att de ville heta Leopardgruppen, men som ett barn också påpekade hade det inte röstats om detta och därför ”har det inte varit demokrati och det är ju viktigt!!” De andra barnen höll med och uppmanande pedagogen att skriva upp de olika förslagen. När det var sammanställt sa ett barn mycket bestämt: ”Vi kan inte rösta om det här nu, för … är sjuk och han måste också få bestämma!” Barnen höll med och vi bestämde att vi skulle hålla omröstning nästa träff istället.

Vi pratade vidare om att barnen nu skulle komma överens om ett gemensamt konstverk som de skulle skapa med inspiration från Open art. Barnen fick viska i pedagogens öra vilket konstverk de ville återskapa och det konstverket som flest barn ville göra var (inte så jätteförvånande kanske) den kissande gubben. Barnen diskuterade fram och tillbaka hur de skulle kunna skapa den gemensamt och kom fram till att lera nog var det bästa materialet att använda, de trodde också att det var nog det som konstnären hade använt sig av när hen skapade den ”riktiga” gubben också fast: ”Så mycket lera finns det nog inte att få tag på i Fellingsbro, så det är bäst att vi gör en mindre!”

Barnen och pedagogerna hämtade lera och satte sig vid ett bord för att barnen skulle få börja skapa. Nästa dilemma för barnen var att komma fram till hur de skulle fördela arbetet. De beslutade sig för att dela upp gubbens olika kroppsdelar mellan sig och sedan sätta ihop den tillsammans. Barnen hade en bild på konstverket och ett av barnens enskilda skapande, en teckning av konstverket och titta på under skapandet. 

Vem som skulle göra gubbens snopp (som var det absolut roligaste att göra) diskuterades lite fram och tillbaka men barnen lyckades själva komma överens, under väldigt mycket fniss och skratt. Ytterligare ett dilemma för barnen var hur de skulle kunna få gubben att stå upp. Efter några försök konstaterades att det inte gick för att det blev för tungt för benen. Barnen bestämde att deras kissande gubbe fick sitta ner! De var väldigt nöjda och stolta över första delen av processen och började redan att prata om hur de ville måla gubben nästa gång vi skulle arbeta med temat.

Att ge barnen förutsättningar att samarbeta och under demokratiska former och komma överens är ett viktigt uppdrag som förskolan har. Det är någonting som den här gruppen barn är väldigt bra på och de visade varandra stor respekt och uppmuntrade varandra på ett väldigt fint sätt under hela arbetets gång.

Några dagar senare var det dags att arbeta vidare med temat och då var alla de blivande sexåringarna på plats. När barnen skulle rösta om det viktiga gruppnamnet fick de lägga ner huvuden mot bordet och blunda (för att de inte skulle påverka varandra), pedagogen läste sedan upp förslagen och så fick de räcka upp handen. Det namn som vann blev Dinosauriegruppen och alla barnen kände sig nöjda med det.

Barnen och pedagogen var i ateljén och även denna gång var barnen fulla med idéer om hur de skulle fortsätta med arbetet. De bestämde att de skulle göra en avsats där gubben skulle sitta, vatten nedanför och kiss av garn och att några barn skulle måla själva gubben. Barnen fördelade arbetet mellan sig och satte fart att skapa med bilden från Open art till hands och med stor glädje. 

Efter ytterligare några dagar var det dags att sätta ihop hela konstverket, barnen bestämde att det var bäst att limma ihop allt så det skulle hålla ordentligt. Kartongen som skulle föreställa avsatsen behövde också tejpas igen för ”det ser ju inte klokt ut om det är en öppning i en stor sten!”

Återigen var det mycket skratt och fniss kring kisset och snoppen, att sedan kisset inte riktigt ville fastna gjorde det hela lite extra roligt. Barnen bestämde också att kisstrålen behövde kortas av, för den var för lång och dessutom ”När kiss träffar vatten så blandas det ju direkt!”

Barnen var mycket stolta över det färdiga resultatet. ”Det blev ju både likt och supersnyggt!!”

I Läroplan för förskolan 98/10 står det att Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap.

Bloggat av Karin