Etikettarkiv: äldre

Sammanfattning av tema: KAMRATSKAP med de äldre barnen

Anledningen till att vi valde att ha kamratskap som ett tema var att vi anser att arbetet med värdegrunden är oerhört viktig. Är barnen trygga med varandra och med oss pedagoger så går allt annat arbete på förskolan mycket lättare. Det står utskrivet i Läroplan för förskolan (Lpfö 98/10) att vårt uppdrag är att ge barnen förutsättningar att förstå vikten av bla. omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Det står även att barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vi har i verksamhetsplanen för 2012-2013 ett mål som handlar just om att barnen ska ges förutsättningar att utveckla det sociala samspelet på vår förskola. Kamratskap och socialt samspel går hand i hand.

stoppbok

Till vår hjälp i arbetet med tema kamratskap har vi haft Tio små kompisböcker som är små sagoböcker som tar upp olika dilemman som barn kan hamna i tillsammans med sina kompisar. När vi har arbetat med dessa böcker har vi alltid delat upp oss i mindre grupper, barnen har fått följa med en pedagog in i personal-rummet och vi har suttit i soffan och läst böckerna tillsammans. Efter att vi har läst har pedagogen satt sig tillsammans med barnen vid datorn och sammanfattat vad som var det viktigaste i böckerna. Barnen har tyckt att arbetet med kompisböckerna har varit väldigt roligt och de har kommit med många kloka tankar och funderingar i diskussionerna efter att vi har läst.

Säg stopp

Den första boken som barnen arbetade med var Säg stopp. Barnen tyckte att boken var bra och att det var smart att sätta upp handen och säga stopp när det händer något som man inte gillar. Barnen och pedagogen bestämde tillsammans att vi ska försöka använda oss av detta i verksamheten. I de efterföljande diskussionerna sa barnen bland annat:

Säg stopp 2

Vi vill säga STOPP när någon bråkar!

Vi säger stopp när vi vill att någon ska lyssna på oss!

När någon slåss.

När det kommer bilar och man måste stanna.

När vi ser en stoppskylt.

När man vill säga ifrån när någon är dum.

Man kan säga det till sin mamma och pappa om man vill att de ska lyssna.

Vi har pratat om det här sättet att säga stopp flera gånger både i samlingsmöten och vi spontana situationer och både barnen och vi pedagoger tycker att det är ett bra sätt för barnen att sätta gränser. I Läroplan för förskola (98/10) står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler.

När vi läste boken Lyssna och kom överrens nappade barnen på idén med att ha städuppdragskortkort för att göra städningen roligare och för att det inte ska bli ”så bråkigt”. I samtalet efter att vi läst fick barnen frågan: Vad var bra i boken och vad kan vi tänka på här på Slangbellan?

 Barnen svarade bland annat:

Vi ska vara bra på att städa!

Lyssna på varandra uppmärksamt.

Vi ska göra uppdragskort till barnen.

Att det är bättre om vi hjälps åt att städa

Att säga stopp som det stod i den andra boken.

Man ska lyssna på varandra.

Jag tycker att städkorten var en bra idé!

Jag tycker att vi är bra på att städa innan maten.

Jag tycker att det är bra när vi hjälps åt att städa!

Man är en bra kompis om man hjälps åt att städa. Städuppdragen är också bra.

 Städkort

Barnen fick hjälpas åt att fotografera alla miljöer på förskolan som vi behöver städa. Sedan satt några barn tillsammans med en pedagog och valde ut vilka bilder som skulle användas till korten som sedan laminerades och lades i en låda i väntan på att behöva användas. Det lät inte vänta på sig, dagen efter hade barnen lekt för fullt på förskolan och allt material var i stort sett framme, det var dags att äta lunch och städmotivationen infann sig inte riktig. En pedagog plockade fram lådan och började dela ut barnens städuppdragskort. Det har aldrig gått så fort och varit så roligt att städa som då! I Lpfö 98/10 står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar.

En tredje kompisbok tog upp dilemmat om hur svårt det kan vara all dela med sig. Den här boken kunde alla barnen relatera till och alla hade mycket att säga. Här är några av de saker som barnen sa:

Man ska dela med sig. Jag brukar dela med mig av dinosaurierna.

Det var bra att kaninen och igelkotten delade med sig. Jag brukar dela med mig av matsäcken om någon har glömt.

Bra att de delade med sig. Jag brukar dela med mig till Saga.

Lillasystern fick smaka det var bra! Jag delar med mig av mina traktorer till Kajsa hemma hos mig.

Jag tycker också att man ska dela med sig och turas om! Jag brukar dela med mig när någon frågar om de får smaka av mig till exempel.

Det var bra att de delade med sig. Jag brukar dela med mig av leksaker om någon vill vara med.

Det var bra att de delade med sig! Jag brukar dela med mig om någon säger att de vill att jag delar med mig.

Man ska ju dela med sig, det var bra att de gjorde det. Lillasystern kände sig ledsen först. Jag brukar dela med mig till Ida och Gustav, jag delade med mig av hamburgare när det bara fanns en kvar.

Att de delade med sig var bra! Jag kommer inte på när jag delar med mig, men det är ju bra när man gör det! JO! Jag brukar dela med mig hemma till Martin.

Jag tyckte att det var bra när de delade med sig och slickade av visparna tillsammans.

Bra att de samsades när de bakade, ibland är det svårt.

Jag tyckte att det var bra att de delade med sig till sin lillasyster. Det var ju bra att de slickade av visparna med, då går det lättare att diska!

 Vi pedagoger anser att tema kamratskap är ett tema som har lyft hela barngruppen. Vi ser att barnen är mer omtänksamma och helt enkelt bättre kompisar nu i slutet av temaarbetet än vad de var i början av höstterminen. Ett dilemma för oss har varit att dokumentera utvecklingen, framför allt med bilder så att det blir tydligt för barnen. Vi har varit på hugget med kameror, men god kamratskap sådant som uppstår i stunden och därför så har vi inte lyckats fånga så många tillfällen på bild. Det som vi stället har gjort för att göra barnen uppmärksamma på vilka bra kompisar de är mot varandra är att prata om vad barnen har gjort i tex samlingsmötet och vid andra tillfällen. Här kommer några exempel där vi trots allt var med, med kameran:

Lego

Casper (3år 11mån) har en lång stund byggt ett hus av lego och ropar på Vilgot (4år 2 mån):

Vilgot! Vilgot! Du ska få det här huset av mig, då kan du leka med det!

Vilgot säger:

Karin! Jag får det här huset av Casper! Visst är han snäll! Casper är verkligen en bra kompis!

 Halsband

Erik (4år 5mån), Nils (4år 8mån) leker med Wilma (5år 4mån) då råkar en av pojkarna dra tag i Wilmas halsband så det går sönder. De börjar genast plocka upp pärlorna och talar om för Wilma att de ska laga halsbandet åt henne.

Ateljen

Lovisa (4år 5mån) och Clara (3år 8mån) är i ateljén och skapar tillsammans. De arbetar bland annat med ett tyg som är svårt att klippa i. När Lovisa ser att Clara tycker att det är för svårt att klippa, hjälper hon sin kompis och klipper till många tygbitar i olika storlekar även till Clara.

Datorn

Erik (4år 5mån) och Kalle (4år 8mån) sitter tillsammans vid datorn och samarbetar och spelar. Pojkarna skrattar högt och berömmer varandra när de gör något bra.

Kalle säger:

Vilken bra idé du hade Erik!

Hemvrån

Alva (3år 4mån), Clara (3år 9mån), Lovisa (4år 6mån) och Mirelle (3år 3mån) leker tillsammans i hemvrån. De samsas om ”maten” och bjuder varandra, de säger tack till varandra och skrattar och har så roligt.

Alva säger: Vi är verkligen kompisar!

De andra håller med och Clara säger: Jag tycker att alla barnen här på Slangbellan är snälla mot varandra! 

Claras ord får vara slutklämmen på den här sammanfattningen, för det tycker även vi pedagoger stämmer: Här på Slangbellan är barnen bra kompisar!

Skrivet av Karin

Sagotema tillsammans med de äldre barnen

Vårterminen 2012

Varför valde vi att arbeta med tema sagor?

Anledningen till att vi valde just sagor är att vi pedagoger upplever att barnen älskar sagor och vi kan fånga upp deras intresse med hjälp av sagor. De vill gärna att vi berättar och dramatiserar sagor för dem och sagorna inspirerar barnen vidare i deras lekar. Dessutom finns det en enorm sagoskatt att välja ifrån och därmed blir det också lätt för oss pedagoger att hitta sagor som passar våra mål för verksamheten. Under arbetets gång har vi arbetat med många olika sagor som bland annat tar upp värdegrundsarbete, förståelse för andra, medmänsklighet, matematik, språkutveckling m.m.

I läroplan för förskolan (Lpfö 98/10) står det: Förskollärare ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll.
Vi pedagoger har haft ett öppet förhållningssätt till barnen när vi har arbetat med tema sagor. Vi har, som alltid, varit lyhörda för barnens intressen och låtit barnen vara med och påverka innehållet i temat, även om vi har satt upp ramarna och haft en tydlig bild av vad det är vi vill att barnen ska lära sig. I Lpfö 98/10 står det:Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. Med ett temainriktat arbetssätt kan barnens lärande bli mångsidigt och sammanhängande. Vi har under arbetets gång gjort intervjuer med barnen om vad de tycker har varit roligt och mindre roligt (kanske till och med tråkigt). Delar av resultatet från dessa barnintervjuer kommer lite längre ner i texten.

För vem har sagotemat varit?

Alla barnen på förskolan har arbetat med sagotemat, men det har sett lite olika ut bland de yngre och de äldre. Barnen har både arbetat i helgrupp (som på bilden här bredvid), i mindre grupper och enskilt tillsammans med en pedagog.
Hela sagotemat utgår från barnens intresse och när vi har arbetat med temat har vi varit lyhörda för vad barnen har velat arbeta vidare med och vilka sagor de har fastnat extra mycket för.Allabarn

Vad har vi gjort och hur har vi arbetat med tema sagor?

När vi arbetat med temat så har vi förutom att berätta (ofta med hjälp av flanobilder) och läsa sagor för barnen, vi har lekt sagoinspirerade lekar utomhus, arbetat kreativt och skapande i t.ex. ateljén och i byggrummet med sagorna. Sagotemat har verkligen genomsyrat verksamheten och speglat av sig på barnens lek. Nedan presenterar vi delar av vad vi har arbetat med när vi har jobbat med tema sagor.

Vi började med att lägga fokus på matematiksagor eftersom vikten av matematik i förskolan är någonting som beskrivs i Lpfö 98/10: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring. Dessutom är ett av Slangbellans mål i verksamhetsplanen 11-12 att barnen ska utveckla sin matematiska förmåga.

Sagan om vanten

VantenSagan handlar om en man som går i skogen med sin hund och tappar sin vante när hunden springer iväg. Då flyttar sju djur in i vanten. Barnen lyssnade uppmärksamt och tyckte att sagan var rolig att lyssna på. Vi räknade tillsammans för varje djur som flyttade in i vanten, hur många djur var de nu? När barnen lyssnar till sagan, hjälper till att räkna djuren och berättar sagan själva lär de sig bla. mängduppfattning, räkna/nummerordning, att våga berätta och prata inför gruppen, socialasamspelsregler och empati (synd om djuren som fryser, respektera varandra när de berättar m.m.). Efter att vi berättat sagan, ville flera barn berätta sagan själva. Några ville att en pedagog skulle läsa från sagotexten och andra ville hitta på en egen version av sagan.

Killingen som kunde räkna till tio

KillingenPedagogerna använde sig av ”teatern” och en av dem satt bakom och skötte djuren medan den andra läste/berättade sagan för barnen. Sagan handlar om en killing som har lärt sig att räkna till 10 men da andra djuren i sagan förstår inte vad killingen gör och blir arga. Förhoppningen med att fokusera på räknesagor av den här typen är att barnen ska få en förståelse för talordning 1-10 och mängduppfattning, dvs att de ska veta hur många tio är. Barnen lyssnade uppmärksamt på sagan och efteråt ville flera barnsjälva berätta sagan och hitta på egna sagor medhjälp av djuren.

Indiansagan

IndiansagaSagan handlar om tio indianer som bla åker kanot. Sagan är upplagd som matematikfrågor men på sagovis. Barnen lyssnade uppmärksamt och de räknade utan problem indianerna i sagan (som var flanobilder). Ett exempel från sagan är sju indianer åkte iväg med båten, hur många blev kvar på stranden? Barnen hjälpte till att räkna och några av barnen visste direkt att det var tre indianer kvar. När pedagogerna hade berättat färdigt sagan ville alla barn berätta själva, eftersom det är praktiskt omöjligt fick några barn börja. Men vi ser det som väldigt positivt att barnen så gärna vill berätta och vara delaktiga, vi tolkar det som att barnen verkligen tycker om tema sagor.

När vi arbetade med matematiksagorna och även med Kims lek parallellt, såg vi att barnen gjorde jättekliv i sitt matematiska tänkande. Flera av barnen lärde sig tiokamraterna, de visste att det var två borta när det låg åtta kapplastavar kvar. Barnens mängduppfattning utvecklades också under arbetet med matematiksagorna. Innan vi började arbeta med dem var det många barn som inte kunde uppskatta mängd/antal. När de såg tex. tio kapplastavar så kunde barnen lika gärna gissa att det var hundra som att det var tre. Vi upplever att barnen i större utsträckning nu än tidigare vet att det är tio kapplastavar, när det är tio kapplastavar. Vi såg även att alla barn vågade stå inför hela gruppen och berätta en saga, vilket inte alls alla hade vågat tidigare. I Lpfö 98/10 står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den, utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga.

Omges av sagor

FlanofantasiSamtidigt som vi pedagoger arbetade med mer organiserat sagoberättande, på tex samlingarna, så ville vi även att barnen skulle omges av sagor här på förskolan. Vi lånade böcker av bokbussen med klassiska sagor och vi läste och berättade sagor som aldrig förr. Vi hade även en bokdag då alla barnen fick ta med sig sin favoritsaga hemifrån, som vi läste upp för de andra barnen i samlingen. Barnen tyckte att det Atlegruffalovar så roligt att få höra många sagor och barnen kom ofta och bad oss läsa eller berätta sagor för dem. Vi skapade även i ateljén och barnen fick bland annat välja en favoritsaga som de hört på förskolan och måla eller rita någonting från den. Alla barn visste direkt vad de ville göra, kreativiteten flödade och det blev fina konstverk föreställande bl.a. Rödluvan, Gruffalon, Mästerkatten och Törnrosa. I Lpfö 98/10 står det om vikten av att ta vara på barns fantasiförmåga och även om att förskolan ska arbeta för att barnen utvecklar sin skapande förmåga.

Sagor i bygg- och konstruktionsrummet

ByggenVi har även kunnat se att sagotemat har följt med barnen i deras lek i bygg och konstruktionsrummet. Där har barnen byggt stora sagoslott (t.ex. Törnrosas och trollkarlens slott i Mästerkatten i stövlarna), drakgrottor, banor för att förvilla Fiolito och hans rövare (ifall att de skulle leta efter äkta pärlor på Slangbellan under natten) och självklart lavasprutande vulkaner där det bor drakar.

Sagan om den lilla ljusröda draken

Vi har vid flera tillfällen berättat Sagan om den lilla ljusröda draken för barnen på förskolan. Den handlar om en ljusröd drake som inte får vara med de andra drakarna och leka eftersom han är röd och inte grön som de andra. Sagan tar upp frågor som empati, kamratskap, olikheter och värdegrund. Detta är ämnen som läroplanen för förskolan tar upp vid flertalet tillfällen och även vår verksamhetsplan. Anledningen till att vi letade på sagan (som från början är en dansk saga som vi hittade på internet), var att flera av barnen på förskolan tycker väldigt mycket om att leka drake. Sagan har varit grunden till många fina samtal mellan barnen och mellan barn och pedagoger som har handlat om hur vi ska bete oss mot varandra för att alla ska må bra! Vi har även berättat andra sagor om drakar och ett barn har tagit med en sagobok som handlar om drakar och lite ovanliga prinsessor som vi har läst. Barnen har även blivit inspirerade till att skapa drakar i lite olika former och material. Vissa barn tyckte att det var svårt att komma igång med att göra drakar, medan andra visste precis hur de skulle göra. Men med lite tips och idéer från varandra och från oss pedagoger, blev alla väldigt nöjda och stolta över sina drakar.

Den stora draken

När vi pedagoger märkte att barnen tyckte att just skapandet av drakar var extra roligt, bestämde vi oss för att göra ett stort gemensamt konstverk föreställande en drake. Det första vi gjorde var att välja ut en av drakteckningarna som skulle vara mall för draken, det blev Wilmas teckning. Sen ritade en av pedagogerna av draken på ett OH-papper, som vi sen la på overheaden. Alla barnen tyckte detta var jätteroligt och villa hjälpa till med att hålla fast det stora vita pappret på väggen, som vi skulle rita draken på. När draken var klar limmade alla barnen fast gröna frigolitbitar, som skulle vara drakfjäll på draken.Drakskapande

Barnen bestämde tillsammans vilka färger de ville att draken skulle ha på benen och taggarna. Då barnen inte var överrens fick vi ett fantastiskt tillfälle att pratat om demokrati och respekt för varandras åsikter, även när vi inte tycker lika. Då ett beslut var fattat, var alla barnen nöjda, även de barn som först var upprörda för att ”deras” färg inte blev den som majoriteten valde. I Lpfö 98/10 står det: En viktig uppgift för förskolan är att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.  När sedan konstverket hade torkat och sattes upp på väggen var barnen obeskrivligt stolta och nöjda med sin fina drake, som fick namnet Drakdraken. Bredvid på dörren syns alla barnens fina drakteckningar.Drakdraken

Inga rövare finns i skogen

FiolitoMot slutet av sagotemat märkte vi pedagoger att barnen efterfrågade lite mer spännande och läskiga sagor. Vi passade på att låna Inga rövare finns i skogen, skriven av Astrid Lindgren. Den sagan handlar om en pojke som kommer in i ett dockskåps förtrollade värld, där han träffar en dockflicka som gömmer sina pärlor för den otäcka rövaren Fiolito. Den här sagan blev en stor favorit hos barnen. De ville höra den om och om igen, alla satt då knäpptysta och den där magiska sagokänslan som Astrid Lindgrens sagor kan framkalla infann sig varje gång i rummet. Den här sagan genomsyrade även barnens lek, de gjorde äkta pärlhalsband och lekte rövare. En förmiddag när vi satt och läste sagan för barnen kom Marianne upp med ett brev som hon hade hittat när hon städade, det var från Fiolito! Brevet blev starten på en spännande skattjakt som, efter många kluriga ledtrådar, ledde barnen till en riktig rövarskatt. I Lpfö står det: ”Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem.”

Gruffalon

En saga som har hängt med ända sedan i höstas, är sagan om Gruffalon av Julia Donaldson (med svensk översättning av Lennart Hellsing). Det är också en spännande saga om en mus som går i en sjumilaskog och möter olika djur som vill äta upp hen. Musen hittar då på ett hiskeligt monster – Gruffalon, som sen visar sig finnas i verkligheten och älska musmos med ägg (gott gott smörgåspålägg). Även den här sagoboken är en sådan bok som vi har läst flera gånger i veckan och barnen verkar aldrig tröttna på den. Vi leker även mycket Gruffalo på förskolan när vi är ute. Barnen vill då gärna att en pedagog ska vara Gruffalo och att de ska vara möss, som Gruffalon försöker fånga och koka i ”båten” som får vara en stor gryta. Gruffaloleken utvecklas lite olika varje Gruffalogång beroende på vilka barn som leker. Ibland blir Gruffalon lite snällare och kanske har små gruffalobarn, medan Gruffalon andra gånger är ett hemskt monster som barnen hjälps åt att fånga. Gruffaloleken blir ofta en väldigt fysisk lek, där barnen använder hela kroppen när de klättrar, smyger, springer, hoppar och skuttar. Läroplanen (98/10) tar även upp vikten av att barn i förskolan utvecklar sin motorik och kroppsuppfattning. Med ett medvetet bruk av gruffaloleken kan vi pedagoger utmana barnen i deras fysiska utveckling på ett lekfullt sätt.

Barnens egna sagor

Mot slutet på sagotemat när barnen på Slangbellan hört mängder med sagor var det dags för en utmaning för barnen. Vi pedagoger vet att barnen på förskolan har en fantastisk fantasi och att de även är så duktiga på att skapa. Därför beslutade vi att vi skulle dela upp barnen i tre och tre och att de själva skulle få hitta på sagor och rita bilder till, så att de gjorde egna sagoböcker. Syftet med detta var att stimulera barnens kreativitet och fantasi, ge barnen utmaningar, ge barnen tillfälle att samarbeta och lyssna på varandras idéer för att gemensamt hitta på en saga. I Lpfö 98/10 står det: Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ställsinför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv. Ett av målen för verksamheten på förskolan är också att barnen ska ges förutsättningar att utveckla det sociala samspelet.Dinosauriebok

Barnen tyckte att det var så roligt att arbeta med deras egna sagor, de lyssnade på varandra och samarbetade för att föra sagorna framåt. När de skapade bilderna till sagorna tillsammans fattade de flera gemensamma beslut om vad bilderna skulle föreställa, färgval, vem som skulle rita vad och de berömde varandra och stöttade varandra i skapandet på ett väldigt fint sätt. Det värmde verkligen i hjärtat när barnen sa uppmuntrande saker till varandra. Barnens för-hållningssätt till varandra visar verkligen på att vårt arbete med värdegrund och respekt för varandra har gett resultat.
Arbetet med barnens egna sagor gav verkligen mersmak och resulterade i att några barn skapade egna böcker, bland annat en faktabok om dinosaurier.

Tema sagors stora final

På vårfesten den 24 maj kommer vi att ha en stor final av tema sagor, då barnen kommer att spela upp Sagan om den lilla röda draken som en teater för alla inbjudna. Barnen tränar nu för fullt och tycker att det ska bli så roligt att uppträda!

Resultat från barnintervjuer

I läroplan för förskolan (98/10) står det att all verksamhet ska dokumenteras, följas upp och utvärderas. All form av utvärdering ska utgå från ett tydligt barnperspektiv. Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram. Vi har därför gjort utvärderingar tillsammans med barnen, som gäller sagotemat.

Vi frågade bl.a. barnen om de tyckte att det var roligt/tråkigt att arbeta med sagotemat, vad det var som var roligt/tråkigt och vilken som var deras favoritsaga som vi berättat under våren. Här är svaren:

Alice: Jag tyckte att det var roligt!! Att göra den stora draken med drakfjäll var det roligaste, särskilt att klistra fjällen. Min bästa saga är Mästerkatten i stövlarna, den ritade jag ju också en gång!

Isak och Ida: Det var roligt! Att göra den största draken var roligt (Isak). Ja, det var det roligaste (Ida). Men att göra de små drakarna var också roligt…(Isak). Ja, det var bara lite mindre roligt kan man säga (Ida). Min favoritsaga är Den lilla röda draken (Isak). Min också, fast Mästerkatten också (Ida). Ja den är ju också bra, man kan nästan inte välja för det är så många som är bra… (Isak).

Wilma och Klara: Jag tycker att rita drakar var det roligaste, alla gångerna! Men mest när vi gjorde den stora (Wilma). Jag tycker med att det roligaste var när vi gjorde den stora draken, det var ju din drake som vi gjorde då, Wilma, fast mycket större. Det var spännande och så blev det fint (Klara)! Min favoritsaga är Törnrosa (Wilma). Min med (Klara)!

Erik: Det har varit roligt! Vara ute på skattjakt var roligt, men inte att måla mustasch det ville inte jag! Men vet du Karin! Nästa gång vi ska gå på rövarjakt, då vill jag ha mustasch. Det var roligt att måla mästerkatten. Den där sagan när det är en varg som äter upp en tjej, den tycker jag var den bästa. Jag tycker att det var lite tråkigt och bara sitta och lyssna på sagor ibland, när man inte vill, då vill inte mina ben vara stilla.

Nils: Det har varit roligt! Det var kul att hitta på en egen saga, då ritade jag katten och bullar. Jag tycker om prinsessagor, jag vill alltid klä ut mig till en prinsessa!

Atle: Japp det har varit roligt. Att göra drakar var roligt, den där stora draken alltså! Skattjakten var rolig och att vi hittade halsbandet, det var roligt! Ingenting har varit tråkigt! Alla sagor är min favoritsaga! Jag tycker att det är så kul att lyssna på sagor.

Kalle: Det var tråkigt när man inte kunde leka för att man skulle lyssna på saga. Pedagog: Berätta när det var så? Kalle:När det var vila. P: Kan du komma på något som du tyckte var roligt också? Kalle: Klistra pluppar på den stora draken! Det var roligt då när Wilmas drake bara kom upp på väggen med den där apparaten (over headen). När vi leker Gruffalo är det också roligt, när vi smyger och ska fånga barnen, de är busiga då! Vi har ju Gruffaloboken också. Det är min bästa bok här, jag gillar när du läser eldögon i den.

Isak B: Ja det har varit roligt! Det har varit roligt att lyssna på när du berättar sagor. Min favoritsaga är den med draken. Men så tyckte jag att det var roligt att hitta på sagan om draken Felix också! När vi gjorde den där stora draken var det också roligt. Den blev ju som en dront och inte som en dubbelnacke! Vet du vad det är? Det är faktiskt en drake som har två huvuden!

Lovisa: Det har varit roligt. Att gå på skattjakt var roligt, att hitta halsbandet. Jag hade mustascher då! Den bästa sagan var den lilla röda draken, för att den var rolig att lyssna på.

Tuva: Det var kul! Men ibland var det jobbigt att sitta still och lyssna. Jag tycker att det är roligt att leka Gruffalo, när du försöker koka oss! Jag tycker att var roligt att hitta på sagan om drakarna och fåglarna. Jag tycker om att berätta sagor för de andra barnen, för jag är bra på att berätta sagor!

En kort slutsats och analys

Vi tolkar barnens svar på intervjuerna och deras arbetsglädje, som att de har tyckt att temat har varit roligt! Vi har verkligen märkt på barnen att de har tyckt att det har varit ett roligt tema, de har varit med på alla aktiviteter med glatt humör och vi upplever att barnen har utvecklats på många plan under arbetets gång, och vi pedagoger med för den delen. Barnens matematiska förmåga har utvecklats, framför allt när vi arbetade med matematiksagorna. Eftersom innehållet i sagorna har varit varierat så har det också lett till att barnen har lärt sig nya ord och begrepp(språkutveckling), vi har haft värdefulla etiska diskussioner med utgångspunkt i sagorna och dragit paralleller till verkligheten. Barnens självkänsla och självförtroende har ökat under arbetets gång, alla barn har någon gång vågat stå inför hela eller delar av barngruppen och berättat en saga, något som inte alla barn hade vågat innan temats början. Vi pedagoger reflekterar över att vi till nästa temaarbete ska bli ännu bättre på att dela upp barnen i mindre grupper för att ge barnen ännu större inflytande. Eftersom vi har arbetat med temat på så många olika sätt upplever vi även att alla barn vid något tillfälle har kunnat bidra och visa kamraterna någonting som de är bäst på, tex bygga fantastiska slott, vara expert på att rita taggar på drakryggar, fantisera ihop en saga med hjälp av bilder, komma på hur en saga ska börja, lista ut lösningen på kluriga ledtrådar, överföra sagors budskap till verkligheten och många andra saker. Att vara bäst på någonting och att kamraterna dessutom uppmärksammar det och berömmer en – det gör underverk för självkänslan!

Av: Marie och Karin, Slangbellan 2012.