Barnen på Slangbellan arbetar med tema konst och har gjort flera konstverk, både enskilda och gemensamma. Dinosauriegruppen (alltså de barn som går sitt sista år på förskolan) valde först att göra den kissande mannen inspirerade av open art, men de ville också gärna göra tejpbron. Så här såg tejpbron i Örebro ut:
När barnen hade första mötet om hur de skulle göra bron, var idéerna många och barnen var först inne på att göra en tejpbro ute på gården mellan lektornet och lekstugorna. När pedagogen förklarade för barnen att de som hade gjort den stora bron i Örebro bara hade jobbat med det och ingenting annat jättelänge, insåg barnen att de inte skulle hinna leka så mycket om de skulle göra en så stor bro. Det bestämdes att bron skulle vara lite mindre, men ändå så stor att dockhusdockorna skulle kunna få plats. 
Barnen började med att göra en gemensam ritning och tänka över vad de behövde ha för material för att kunna bygga bron. Barnen sa att de behövde ha en planka, med fastspikade stolpar på och jätte-jätte-jätte-jättemycket tejp.Pedagogen beställde hem 20 tejprullar så barnen skulle kunna använda så mycket de ville.
Barnen och pedagogen gick tillsammans ut i snickarboden för att snickra ihop stommen till boden. Barnen hade med sig ritningen och tittade noga på den för att se så de fick med alla delar de hade tänkt. De märkte att det inte fanns fyra stycken ”stolpar” som var lika höga och därför började de att samarbeta för att såga till. Det var ett hårt jobb och alla fick turas om att såga.
Samtidigt började de också med att spika fast stolparna på plankan, inte heller helt lätt eftersom plankan var väldigt hård och svårspikad, dessutom flyttade den på sig. Barnen konstaterade att om det skulle kunna bli någon bro, så fick de turas om att både spika och hålla i plankan.
Nästa gång dinosauriegruppen träffades var det dags för tejpandet. Hur ska vi göra nu frågade pedagogen?
Barnen hade flera förslag:Vi får snurra runt tejpen här och så hela vägen runt (barnet pekar på pelarna). Vi måste göra såhär! (visar en stor cirkelrörelse med armen). Ett barn går och hämtar fotografiet på den riktiga tejpbron från konstutställningen och barnen tittar noga på den. Barnen konstaterar att det nog tog låååång tid att göra den verkliga tejpbron.
Barnen börjar tejpa och skicka tejpen mellan sig. Det tog ganska lång tid att göra på det sättet och det skickades mer tejp fram och tillbaka, än vad det tejpades. Pedagogen frågade barnen: Hur kan vi göra så att det går fortare att tejpa? Ett barn sa: Om vi drar ut bordet så kan vi springa runt och bara tejpa i ett helt varv var! Eller gå runt är kanske bättre så man inte krockar. Barnen provade detta ett tag och pedagogen kunde se att det var ett bra sätt men att det fortfarande tog ganska lång tid och att det blev väldigt tråkigt att vänta på sin tur att tejpa. Pedagogen: Tror ni att det går att göra på något mer sätt, så ni inte behöver vänta så länge?Barnen funderade en stund sen sa ett barn: Jag vet! Vi kan ju ta två tejpar samtidigt! Så får man tejpa en halv bro och så byter man!! De andra barnen tyckte att det var en lysande idé. När det tejpades mer så började bron att röra lite på sig. Ett barn sa: Hörrni! Jag tycker att när man inte tejpar så måste man hålla i bron, annars åker den bara omkring.
Barnen började turas om med att både tejpa och hålla i. Tillslut kände de sig nöjda med själva väggarna på bron. Då var det dags att börja tejpa runt väggarna så att det blev en tejptunnel av det hela. Barnen bestämde snabbt att de skulle dela upp sig två och två och sitta mitt emot varandra och tejpa, så de kunde skicka tejprullen mellan sig, den som inte tejpade för tillfället fick hålla bron stilla tillsammans med pedagogen. Efter sammanlagt en och en halv timmes ihärdigt tejpande och jobbande, tyckte barnen att det fick vara nog för dagen och att de skulle fortsätta en annan dag istället.
Vi nästa brobyggartillfälle fortsatte barnen där de hade slutat med tejpandet. Barnen arbetade mycket koncentrerat och var noga med att det inte skulle bli några hål i bron.
Ett av målen i verksamhetsplanen på förskolan Slangbellan är att barnen ska ges förutsättningar att utveckla sina kunskaper om teknik, bygg och konstruktion och skapande. I läroplanen står det också att barnen ska vara en del av en förskola som tillämpar ett demokratiskt arbetssätt och det har barnen verkligen arbetat mycket med i detta arbete. De har röstat om beslut som de inte har kunnat enas om, de har lyssnat på varandras tankar och åsikter om hur bron ska utformas på bästa sätt och de har gjort det med stor hänsyn och respekt för varandra. 
Såhär fin blev den färdiga bron! Eftersom alla barnen vill ta med sig bron hem har vi bestämt att vi på vårterminen, efter vernissagen som vi ska ha är gjord, kommer att dra lott om vem som får ta hem bron till sig.
Bloggat av Karin
Det var också väldigt roligt att se barnen som var i ateljén samtidigt och konstruerade, de samspelade på ett fantastiskt sätt med varandra. De berömde varandras skapandetekniker och idéer och hjälptes åt att utveckla idéerna, de diskuterade tillsammans om hälsa och det märktes att vårt arbete med det första målet i verksamhetsplanen (Förskolan ska ge förutsättningar för barnen att leva sig in i andra människors situation, utforska, reflektera och lära – enskilt och tillsammans med andra), verkligen har gett resultat!
