Vi ställde fram flaskfärgerna blå, gul, vit och röd. Sedan fick barnen själva välja två färger åt gången som de blandade.
Förskolan ska stärva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda
sig av, tolka och samtala om dessa (Lpfö98/10). Vi vill ge dem förståelse för hur olika färger kan blandas och bli till nya.
Skrivit utav Maggan
Vid sexårsklubbens första möte (v 9) bestämdes det att klubbens namn skulle vara Lejonen, eftersom det är ”både coolt och vi gillar ju att leka lejon”. Pedagogen och barnen pratade om vad de ville göra när de hade sexårsklubb och barnen berättade att de ville göra lite mer ”skolsaker” tillexempel lära sig att skriva olika ord som de inte kan nu. Men framför allt så pratade vi om hur det kändes att de snart skulle börja i skolan. Barnen berättade att de var väldigt nervösa för att börja skolan och ett av barnen sa att när hen tänkte på att börja skolan så fick hen ont i magen. Så tyckte varken pedagogen eller barnen att det ska vara och vi bestämde oss för att åka på spaning till skolan. Vi började med att skriva en lång lista med frågor som barnen ville ha svar på när vi åkte till Ekbacken och på tisdagen veckan därpå (den 5 mars) var det dags att åka. I Lpfö 98/10 står det att: Förskollärare ska ansvara för att samverkan sker med personalen i förskoleklass, skola och fritidshem för att stödja barnens övergång till dessa verksamheter.
När vi kom till skolan började vi med att titta länge på alla uppstoppade djur som finns i entrén. Det tyckte barnen var väldigt intressant och barnen kände igen flera av djuren.
När vi hade tittat klart började vi gå upp till rektor Åsas kontor. Men efter vägen träffade vi vaktmästaren på skolan och han berättade om sitt jobb och visade sin stora nyckelknippa för barnen. Det var spännande! När vi pratat klart med honom gick vi vidare till Åsa. Hon berättade för barnen att hon, lärarna och barnen bestämde tillsammans på skolan. Det tyckte barnen var bra, för då var det precis som på Slangbellan att alla bestämmer tillsammans! Åsa följde sedan med oss runt och vi började med att gå ner till Raketen, som fritids heter där barnen ska börja i höst.
Vi knackade på hos förskoleklassen och träffade två barn direkt som har gått på Slangbellan. Det blev ett kärt återseende! Pedagogerna Mari och Helene var inte på plats när vi kom, men barnen visade oss runt och vi fick ställa våra frågor till dem. Några saker som vi fick veta av barnen i förskoleklassen var att man inte behövde sitta still hela tiden, man fick plocka blommor på skolgården men det kunde vara bra att fråga en fröken först, det var gympa en gång i veckan, på rasten fick man leka hur mycket man ville och det var inte så mycket skrivande i förskoleklassen – bara ibland om man kunde det. Och det viktigaste svaret av alla: fröknarna var jättesnälla!
När barnen kände sig klara med frågorna gick vi och hämtade Åsa igen, för att göra det som var det viktigaste och läskigaste på hela besöket. Spana på några stora barn för att se om de verkade snälla eller inte. Ett av Lejonen hade hört att stora barn ibland kastar stolar när de blir arga och att vissa stora barn är dumma mot yngre barn. Vi fick följa med Åsa in i klassen som blir femmor till hösten. Pedagogen fick små nervösa sexårshänder att hålla i, men när vi klev in var det knäpptyst och alla de stora barnen tittade snällt upp på oss. Vi fick smyga runt och kika vad de gjorde och de arbetade med matematik och geometri, precis som vi nyss har gjort på förskolan. Barnen såg intresserat att de stora skolbarnen ritade trianglar och kvadrater i sina block. ”Det kanske inte är så stor skillnad på skolan och förskolan” funderade ett av barnen senare, ”bara att man jobbar med matte på olika sätt”. Barnen kände sig väldigt lättade när vi gick ut från klassrummet och leendena gick från öra till öra, de stora barnen var verkade jättesnälla och de hade ju faktiskt känt igen flera barn som hade gått på Slangbellan när de var lite yngre.
Det hade blivit dags för Lejonen att undersöka hur det fungerar när man äter i skolan. Det var något som barnen också var lite nervösa för, de hade hört andra äldre barn berätta om hur det var i matsalen och tyckte att det verkade lite svårt att ta mat i matsalen. Men när vi kom dit så var det bara roligt och gott och som ett av barnen sa: ”Vad trevligt det var att äta här!!”
Det var dessutom så roligt att ta mjölk och vatten i automater så barnen drack minst tre glas var. Det fanns knäckebröd till maten och man fick små smörpaket som hade smör i sig som såg ut som blommor, det var väldigt knasigt tyckte barnen.
Barnen åt i ungefär 50 minuter vilket gjorde att vi inte hann leka nästan alls på skolgården. Vi han bara prova att åka linbanan varsin gång och bestiga ett stort snöberg innan det var dags att gå in till förskoleklassen igen för att träffa Mari och Helen lite mer innan vi skulle åka tillbaka till Slangbellan igen. Barnen i förskoleklassen skulle arbeta med sina portfoliopärmar och rita av sina pappor. Det fick Lejonen också vara med på. Barnen ritade och så hann vi med att prata lite med fröknarna innan det blev dags att åka tillbaka.
På eftermiddagen berättade Lejonen för de andra barnen på förskolan om deras besök i skolan. Barnen sa:
”Det var jättejättejättebra i skolan! Det verkar så kul att gå där!”
”Ja! Särskilt kuddrummet verkar ju bra”
”Men alla de där döda djuren innanför glaset då! Det var ju hur spännande som helst och lite läskigt!
”De stora barnen var inte alls läskiga, de verkade ju snälla! Fast de var ju stora som vi trodde! Det var väldigt bra att vi fick hälsa på i deras klass, för nu är jag inte alls rädd för dem längre”.
”Nu känns det inte alls pirrigt-otäckt att tänka på att börja skolan, bara pirrigt-roligt!”
Och så är det ju det ska kännas, pirrigt-roligt!
Skrivet av Karin
Torsdagen den 28/2 åkte vi på gymnastik, när vi svängde ut från Slangbellan såg barnen att hela åkern bredvid förskolan var full med spår! Vi blev nyfikna och bestämde tillsammans med barnen att vi skulle gå dit på fredagen.
Det första spåret ser vi när vi är på väg till åkern. Barnen tror att det är harspår. Senare när vi kommit in letar vi på harspår på internet och jämför. Barnen ser att det är precis lika.
Längre upp vid kanten av vägen ser vi ett nytt spår. Barnen tror att det är spår efter: lodjur, rådjur, gris, varg eller hund. Vi tittar på bilder på internet och jämför. Lovisa ser direkt när vi jämför på datorn att det är hundspår i snön. När vi ser på lodjurens spår säger Ida att det ser precis ut som en katt! Det var ju nästan rätt, för lodjuret är en stor katt pratar vi om.
Ute på åkern framför kyrkan ser massor med spår, vi går ner och tittar och ser att spåren är likadana som spåren vi såg närmare Slangbellan. Vi hittade även andra spår av djuren, som vi nu vet är harar. Vi hittade kisspår, harbajs och Lovisa hittade en stor tuss med päls! Barnen var väldigt nöjda med sin spännande spårjakt!
I läroplan för förskolan 98/10 står det att: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.
Skrivet av Karin
27:e februari hade vi Barnens Vasalopp på Slangbellans gård. Det anordnades efter önskemål från föräldrar och barn.
Marianne hade kört upp ett skidspår och barnen var med och bestämde var start och mål skulle vara. Barnen fick åka i den takt som passade dem själva.
Alla barn och pedagoger på Slangbellan var ute och deltog efter sin egen förmåga, vi hade helt underbart väder med sol och några plusgrader. De barn som inte åkte skidor kunde åka madrass eller heja på sina kompisar.
Efter loppet serverades alla som ville blåbärssoppa.
När blåbärssoppan var urdrucken delade Maggan ut guldmedaljer till alla Slangbellans barn. Barnen var så duktiga och både barn och pedagoger hade en riktigt rolig förmiddag!
På förskolan Slangbellan ges föräldrar förutsättningar att ta del av verksamheten och även påverka den (Verksamhetsplanen 12-13).
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande (Lpfö 98 rev 2010).
Eftersom vi ska ha Barnens Vasalopp nästa vecka så har vi åkt mycket skidor med barnen den här veckan och kommer att fortsätta med detta. Vi kan knyta vasaloppet till läroplanens delar som handlar om föräldrainflytande, fysisk aktivitet och även samarbete och förmåga att hjälpa andra. Barnen har hjälpt och stöttat varandra med åktekniker, ta på och av skidor och verkligen stöttat och hejat på varandra.
Vi har även arbetat en hel del med människokroppen i veckan som gått, tittat på filmerna en Cellsam historia och pratat om innehållet i dessa filmer. Barnen har ritat en stor kropp där de har ritat sånt som finns i kroppen tex vita blodkroppar, bakterier, hjärta och nervsignaler. De imponerar verkligen med hur mycket kunskaper de suger i sig!! Detta område är någonting som vi pratar om många gånger om dagen och tittar även i boken om kroppen som vi har på förskolan. Alla barnen tycker att detta är intressant och verkar inte kunna få nog! Vi fortsätter som vi har gjort och lär oss mer!
Under den senaste tiden har vi lagt lite extra fokus på kamratskap igen. Vi har de senaste veckorna haft mer fokus på Grön Flagg och även matematik. Det har varit en hel del konflikter och lite sämre stämning i barngruppen under de senaste två veckorna. Det har varit en hel del små konflikter med en ”ton” som vi inte alls accepterar här på förskolan. Vi upplever också att tempot vissa dagar blir väldigt upptrissat på förskolan och det påverkar barnen negativt, bla genom att de leker vildare lekar inne och därför blir det fler konflikter.
Hela denna vecka så har vi gått ut med barnen direkt efter tandborstningen, det är ett vinnande koncept för oss. Då springer barnen av sig den energi som de har och är betydligt lugnare och har förutsättningar att fokusera när vi går in runt tio för att ha mer uppstyrd verksamhet. Vi har alla dagar under vecka 8 pratat om kamratskap i samlingsmötet och som vanligt så har barnen väldigt kloka funderingar och lösningar på problem. Alla barnen var väldigt överrens som att de vill vara bra kompisar och att de tycker att alla barnen på Slangbellan är bra kompisar. Vi diskuterade mycket, bland annat:
– Varför blir man som mest arg på de som är ens bästa kompisar?
– Varför puttas barnen mycket när vi är på väg ut och de håller på och klär på sig?(och hur ska vi kunna sluta med det?!)
– Varför säger man dumma saker till varandra?
– Vad kan man göra när man har sagt ngt dumt?
I slutet av veckan märkte vi väldigt stor skillnad på hur barnen har varit mot varandra, när vi har pratat om detta flera gånger. Ofta är det så, när vi pratar med barnen om saker så lyssnar de och det blir resultat ganska omgående. Vi kommer att fortsätta lägga fokus på detta, på samma sätt som vi har gjort nu, genom att samtala med barnen, både i helgrupp och även när det uppstår enskilda situationer. Det vi pedagoger har gjort och som vi i och för sig försöker göra jämt, är att lyfta barnen när de gör bra saker och när de är bra kompisar. Hålla fokus på det positiva är viktigt, men även att våga prata och diskutera det negativa på ett bra sätt så att barnen inte känner sig anklagade eller kränkta. Alla de äldre barnen är delaktiga i detta arbete. Det här arbetet med hur vi ska vara mot varandra går lätt att koppla till likabehandlingsplanen, verksamhetsplanen och självklart läroplanen. I läroplan för förskolan (98/10) står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.
Men det råder ingen tvekan om att barnen här verkligen tycker om varandra och de är såklart mer sams och snälla mot varandra än vad de bråkar. Den här bilden visar på hur fina kompisar barnen är här på förskolan, det kramas mycket på Slangbellan!
Ytterligare ett område där vi upplever att vi behöver agera annorlunda är när det gäller genus. Vi pedagoger tycker att vi arbetar för en jämställd förskola men, det har varit en svacka även inom detta område och vi har märkt att barnen kommenterar saker som har med genus att göra på ett negativt sätt som vi inte har upplevt här på länge. Vi reagerar såklart genast på detta och har bland annat pratat om att tjejer och killar är lika mycket värda, kan göra samma saker och att det viktigaste är att göra saker som man tycker om – och när man gör det så måste kompisarna respektera det. Barnen håller med såklart, men att hålla med när vi pratar om saker och göra det man sagt är ju inte samma sak alltid, så vi jobbar vidare med detta. Vi har lånat böcker till förskolan med fokus på genus och då fick vi även med Modiga prinsessor och ömsinta pojkar av Britta Olofsson som är en bok för pedagoger (men som även passar utmärkt att läsa för den intresserade föräldern!) som vi kommer att läsa och hoppas få bra tips där. Vi har även tittat på Kim-klubben på URs hemsida och diskuterat innehållet i dessa program med barnen. Vill ni kika hemma så är detta en länk dit:
http://www.ur.se/Produkter/164939-Kimklubben?q=kim
När vi arbetar med genus så är en nyckel att uppmuntra barnen när de gör könsöverskridande aktiviteter, tex uppmuntra tjejerna att ta mer plats i barngruppen och ge killarna positiv feedback när de visar ömhet mot varandra.
Vi hoppas att ni är många som tar er tid att läsa vår nya blogg och är det något som ni funderar på eller undrar över så säg till oss!
Skrivet av Karin
Anledningen till att vi valde att ha kamratskap som ett tema var att vi anser att arbetet med värdegrunden är oerhört viktig. Är barnen trygga med varandra och med oss pedagoger så går allt annat arbete på förskolan mycket lättare. Det står utskrivet i Läroplan för förskolan (Lpfö 98/10) att vårt uppdrag är att ge barnen förutsättningar att förstå vikten av bla. omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Det står även att barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vi har i verksamhetsplanen för 2012-2013 ett mål som handlar just om att barnen ska ges förutsättningar att utveckla det sociala samspelet på vår förskola. Kamratskap och socialt samspel går hand i hand.
Till vår hjälp i arbetet med tema kamratskap har vi haft Tio små kompisböcker som är små sagoböcker som tar upp olika dilemman som barn kan hamna i tillsammans med sina kompisar. När vi har arbetat med dessa böcker har vi alltid delat upp oss i mindre grupper, barnen har fått följa med en pedagog in i personal-rummet och vi har suttit i soffan och läst böckerna tillsammans. Efter att vi har läst har pedagogen satt sig tillsammans med barnen vid datorn och sammanfattat vad som var det viktigaste i böckerna. Barnen har tyckt att arbetet med kompisböckerna har varit väldigt roligt och de har kommit med många kloka tankar och funderingar i diskussionerna efter att vi har läst.
Den första boken som barnen arbetade med var Säg stopp. Barnen tyckte att boken var bra och att det var smart att sätta upp handen och säga stopp när det händer något som man inte gillar. Barnen och pedagogen bestämde tillsammans att vi ska försöka använda oss av detta i verksamheten. I de efterföljande diskussionerna sa barnen bland annat:
Vi vill säga STOPP när någon bråkar!
Vi säger stopp när vi vill att någon ska lyssna på oss!
När någon slåss.
När det kommer bilar och man måste stanna.
När vi ser en stoppskylt.
När man vill säga ifrån när någon är dum.
Man kan säga det till sin mamma och pappa om man vill att de ska lyssna.
Vi har pratat om det här sättet att säga stopp flera gånger både i samlingsmöten och vi spontana situationer och både barnen och vi pedagoger tycker att det är ett bra sätt för barnen att sätta gränser. I Läroplan för förskola (98/10) står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler.
När vi läste boken Lyssna och kom överrens nappade barnen på idén med att ha städuppdragskortkort för att göra städningen roligare och för att det inte ska bli ”så bråkigt”. I samtalet efter att vi läst fick barnen frågan: Vad var bra i boken och vad kan vi tänka på här på Slangbellan?
Barnen svarade bland annat:
Vi ska vara bra på att städa!
Lyssna på varandra uppmärksamt.
Vi ska göra uppdragskort till barnen.
Att det är bättre om vi hjälps åt att städa
Att säga stopp som det stod i den andra boken.
Man ska lyssna på varandra.
Jag tycker att städkorten var en bra idé!
Jag tycker att vi är bra på att städa innan maten.
Jag tycker att det är bra när vi hjälps åt att städa!
Man är en bra kompis om man hjälps åt att städa. Städuppdragen är också bra.
Barnen fick hjälpas åt att fotografera alla miljöer på förskolan som vi behöver städa. Sedan satt några barn tillsammans med en pedagog och valde ut vilka bilder som skulle användas till korten som sedan laminerades och lades i en låda i väntan på att behöva användas. Det lät inte vänta på sig, dagen efter hade barnen lekt för fullt på förskolan och allt material var i stort sett framme, det var dags att äta lunch och städmotivationen infann sig inte riktig. En pedagog plockade fram lådan och började dela ut barnens städuppdragskort. Det har aldrig gått så fort och varit så roligt att städa som då! I Lpfö 98/10 står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar.
En tredje kompisbok tog upp dilemmat om hur svårt det kan vara all dela med sig. Den här boken kunde alla barnen relatera till och alla hade mycket att säga. Här är några av de saker som barnen sa:
Man ska dela med sig. Jag brukar dela med mig av dinosaurierna.
Det var bra att kaninen och igelkotten delade med sig. Jag brukar dela med mig av matsäcken om någon har glömt.
Bra att de delade med sig. Jag brukar dela med mig till Saga.
Lillasystern fick smaka det var bra! Jag delar med mig av mina traktorer till Kajsa hemma hos mig.
Jag tycker också att man ska dela med sig och turas om! Jag brukar dela med mig när någon frågar om de får smaka av mig till exempel.
Det var bra att de delade med sig. Jag brukar dela med mig av leksaker om någon vill vara med.
Det var bra att de delade med sig! Jag brukar dela med mig om någon säger att de vill att jag delar med mig.
Man ska ju dela med sig, det var bra att de gjorde det. Lillasystern kände sig ledsen först. Jag brukar dela med mig till Ida och Gustav, jag delade med mig av hamburgare när det bara fanns en kvar.
Att de delade med sig var bra! Jag kommer inte på när jag delar med mig, men det är ju bra när man gör det! JO! Jag brukar dela med mig hemma till Martin.
Jag tyckte att det var bra när de delade med sig och slickade av visparna tillsammans.
Bra att de samsades när de bakade, ibland är det svårt.
Jag tyckte att det var bra att de delade med sig till sin lillasyster. Det var ju bra att de slickade av visparna med, då går det lättare att diska!
Vi pedagoger anser att tema kamratskap är ett tema som har lyft hela barngruppen. Vi ser att barnen är mer omtänksamma och helt enkelt bättre kompisar nu i slutet av temaarbetet än vad de var i början av höstterminen. Ett dilemma för oss har varit att dokumentera utvecklingen, framför allt med bilder så att det blir tydligt för barnen. Vi har varit på hugget med kameror, men god kamratskap sådant som uppstår i stunden och därför så har vi inte lyckats fånga så många tillfällen på bild. Det som vi stället har gjort för att göra barnen uppmärksamma på vilka bra kompisar de är mot varandra är att prata om vad barnen har gjort i tex samlingsmötet och vid andra tillfällen. Här kommer några exempel där vi trots allt var med, med kameran:
Casper (3år 11mån) har en lång stund byggt ett hus av lego och ropar på Vilgot (4år 2 mån):
Vilgot! Vilgot! Du ska få det här huset av mig, då kan du leka med det!
Vilgot säger:
Karin! Jag får det här huset av Casper! Visst är han snäll! Casper är verkligen en bra kompis!
Erik (4år 5mån), Nils (4år 8mån) leker med Wilma (5år 4mån) då råkar en av pojkarna dra tag i Wilmas halsband så det går sönder. De börjar genast plocka upp pärlorna och talar om för Wilma att de ska laga halsbandet åt henne.
Lovisa (4år 5mån) och Clara (3år 8mån) är i ateljén och skapar tillsammans. De arbetar bland annat med ett tyg som är svårt att klippa i. När Lovisa ser att Clara tycker att det är för svårt att klippa, hjälper hon sin kompis och klipper till många tygbitar i olika storlekar även till Clara.
Erik (4år 5mån) och Kalle (4år 8mån) sitter tillsammans vid datorn och samarbetar och spelar. Pojkarna skrattar högt och berömmer varandra när de gör något bra.
Kalle säger:
Vilken bra idé du hade Erik!
Alva (3år 4mån), Clara (3år 9mån), Lovisa (4år 6mån) och Mirelle (3år 3mån) leker tillsammans i hemvrån. De samsas om ”maten” och bjuder varandra, de säger tack till varandra och skrattar och har så roligt.
Alva säger: Vi är verkligen kompisar!
De andra håller med och Clara säger: Jag tycker att alla barnen här på Slangbellan är snälla mot varandra!
Claras ord får vara slutklämmen på den här sammanfattningen, för det tycker även vi pedagoger stämmer: Här på Slangbellan är barnen bra kompisar!
Skrivet av Karin
Anledningen till att vi valde att arbeta med tema brandsäkerhet (under v. 35-37), med de äldre barnen på förskolan, var att det är livsviktigt att barnen vet vad de ska göra om brandlarmet går. Under sommaren var det även några barn som pratade med pedagogerna och uttryckte sin oro för att det skulle börja brinna och att de inte riktigt visste vad de skulle göra då. I arbetet med brandsäkerhet har pedagogerna blivit inspirerade av boken ”När larmet går” av Petra Petersson. Pedagogerna ville att barnen skulle få mer kunskaper om, vad det är viktigt att tänka på, när larmet går t.ex. var ska man ta sig ut, vad får man göra och inte, var ska vi samlas, vad finns det för saker på förskolan som hör ihop med brandsäkerhet. Vi har under temaarbetet varit lyhörda för barnens tankar och idéer och försökt att ta reda på svaren på barnens frågor tillsammans med barnen. Bland annat så har vi tittat på film om brandsäkerhet och varit på studiebesök på brandstationen. Att vara ett stöd för barnen i deras kunskapssökande står tydligt utskrivet i Lpfö 98/10 som ett av de viktigaste uppdragen för pedagoger i förskolan. Barnen och pedagogerna har under de intensiva brandövningsveckorna gjort många brandövningar och pratat och diskuterat om brandsäkerhet i stort sett varje dag.
I läroplan för förskolan står det att förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö och pedagogerna menar att det är en stor trygghetsfråga både för barn, för föräldrar och för pedagogerna själva att alla på förskolan vet vad de ska göra om brandlarmet går.
Den 14 augusti 2012 hade de äldre barnen på Slangbellan den första brand-övningen av många. På samlingsmötet började vi att prata om:
Barnen tyckte att det var spännande och alla ville prata och berätta. Barnen visste att eld är farligt, de pratade om att barn inte får hålla på med tändstickor, tändare eller ljus. De pratade även om att man kan brinna upp om man stannar kvar inne på förskolan och då dör man. Pedagogerna visade bilder som de har tagit på samlingsplatsen utomhus och även ”förbudsbilder”: man får inte gå färdigt på toan om larmet går, inte äta upp sin mat, inte gömma sig, man behöver inte ta på sig skorna osv. Barnen skrattade gott åt bilderna och de uppfyllde sitt syfte, att få barnen att tänka till angående brandsäkerhet. Pedagogerna hadetagit upp en bjällra till övervåningen som de använde sig av vid brandövningen. Pedagogen pinglade med bjällran och då fick barnen springa ner och ta på sig skorna (eftersom det var en övning) och springa ut. Barnen var väldigt duktiga och sprang till samlingsplatsen, de svarade allvarligt och högt när de blev uppropade. Barnen tyckte att det var spännande att genomföra brandövningen och flera barn ville gärna öva mer. Och övade mer det gjorde vi nästan varje dag, under hela den här perioden, vi kämpade för att slå vår rekordtid, från övervåningen och till samlingsplatsen. Rekordtiden blev 1 min 18 sekunder – inte illa för 11 barn och tre vuxna!
Brandövningen inspirerade barnen till att leka brandmän en hel förmiddag. Brandstationen var i plåtskjulet, men det var inte långa stunder brandmännen fick vara där inne, larmet gick hela tiden. Lekstugorna på gården var det som stod i lågor och brandmännen samarbetade fantastiskt för att släcka på bästa sätt. I sin spännande och roliga brandmanslek fortsatte barnen att på sitt sätt bearbeta och ta till sig de kunskaper som de erövrat under förmiddagens brandövning och de diskussioner som det blev i samband med övningen.
Några dagar senare pratade pedagogerna och barnen återigen om brandsäkerhet, den här gången om vad som händer om det skulle börja brinna. Barnen visste att det blir rökigt när man eldar men de visste inte att röken är giftig. Pedagogerna och barnen pratade att den giftiga röken stiger uppåt och att det då är viktigt att krypa ut. Barnen tyckte att det var spännande och lite läskigt att prata om. Barnen och pedagogerna tränade sedan på att krypa ut och barnen var så duktiga, även de som tyckte att det är otäckt att krypa baklänges ner för trappen. På plats vid vår samlingsplats sitter, nöjda och stolta barn som klarade av att krypa hela vägen!
Nästa steg i brandövandet var att träna på att gå ut genom nödutgången (fönstret i byggrummet) och gå ner för brandtrappan på utsidan av huset. Barnen tyckte att det var väldigt spännande och alla barnen vågade gå ner, själva eller tillsammans med en pedagog. Ett barn sa vid samlingsplatsen efteråt: ”Jag var modigare än jag trodde själv!” Det är inte så illa att känna sig modig!
Under temaarbetets gång så har vi även gått på brandsäkerhetsspaning på förskolan. Barnen fick i uppdrag att hitta allt som har med brandsäkerhet att göra; brandvarnare, nödutgångar, brandsläckare, brandfiltar osv. Det var uppdrag som barnen tog på stort allvar och flera barn har även berättat att de gått på brandsäkerhetsspaning hemma också.
Den 30/8 var det äntligen dags för det spännande besöket på Fellingsbros brandstation. Barnen var väldigt spända och med oss hade vi många frågor som barnen ville ha svar på. På plats på brandstationen väntade brandmännen Stefan och Björn. Besöket blev väldigt lyckat! Alla barn som ville fick åka med i brandbilarna, barnen fick titta på ALLT som fanns på brandstationen och de fick svar på sina frågor, både genom att de fick uppleva en del svar så som hur en brandbil ser ut på insidan och även genom att Stefan och Björn svarade t.ex. på frågan hur de gör om det brinner innanför ett fönster.
Barnen har även fått arbeta med sina upplevelser i ateljén där har de fått skapa det de tycker har varit mest spännande utifrån sina upplevelser om brandsäkerhet. Det målades b.la. brandmän, brandbilar, barn som går ner för brandtrappor och eld. I Lpfö 98/10 står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser.
I slutskedet av temaarbetet har vi gjort mer djupgående intervjuer med barnen då har vi bl.a. frågat barnen vad de har lärt sig om brandsäkerhet, vad som har varit roligt och om det är någonting som de skulle vilja göra igen. Det blev väldigt tydligt att barnen har tyckt att temat har varit roligt och lärorikt! Alla barn visste helt säkert vad de skulle göra om brandlarmet började tjuta och de berättade många saker som de lärt sig för pedagogen som intervjuade. Vi har även sett på barnens glädje och entusiasm att de har tyckt att temat har varit roligt, t.ex. har många barn har frågat direkt när de har kommit på morgonen om vi ska ha brandövning.
Vi kan även göra kunskapsmässiga jämförelser, när vi startade temat visste inte barnen så mycket om brandsäkerhet mer än att om larmet tjuter så ska man springa ut. Nu kan barnen så mycket mer, det känns bra och viktigt. För pedagogerna har också lärdomarna varitmånga, även vi fick lära oss mycket om brandsäkerhet som inte vi visste innan, men framför allt så fick vi prova förskolans rutiner vid brand och öva på dessa. Att vi vuxna i förskole-verksamheten vet vad som gäller är verkligen viktigt, vi fick tänka till vid flera tillfällen och tänka om, men nu har vi en rutin som fungerar den dagen det verkligen behövs.
Pedagogerna hade planerat en ”riktig” brandövning, då vi skulle ha startat det riktiga brandlarmet och inte bara pinglat med bjällran som vi gjort under övningarna. Men pga att larmet inte har någon startknapp, förutom den som sitter bakom skyddsglas, så blev det inte någon sådan verklig övning. En av föräldrarna har erbjudit sig att hjälpa till att starta larmet någon gång, så kanske blir det en ”riktig” brandövning längre fram, vilket det är något som både barn och pedagoger skulle ha nytta av.
Anledningen till att vi valde just sagor är att vi pedagoger upplever att barnen älskar sagor och vi kan fånga upp deras intresse med hjälp av sagor. De vill gärna att vi berättar och dramatiserar sagor för dem och sagorna inspirerar barnen vidare i deras lekar. Dessutom finns det en enorm sagoskatt att välja ifrån och därmed blir det också lätt för oss pedagoger att hitta sagor som passar våra mål för verksamheten. Under arbetets gång har vi arbetat med många olika sagor som bland annat tar upp värdegrundsarbete, förståelse för andra, medmänsklighet, matematik, språkutveckling m.m.
I läroplan för förskolan (Lpfö 98/10) står det: Förskollärare ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll.
Vi pedagoger har haft ett öppet förhållningssätt till barnen när vi har arbetat med tema sagor. Vi har, som alltid, varit lyhörda för barnens intressen och låtit barnen vara med och påverka innehållet i temat, även om vi har satt upp ramarna och haft en tydlig bild av vad det är vi vill att barnen ska lära sig. I Lpfö 98/10 står det:Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. Med ett temainriktat arbetssätt kan barnens lärande bli mångsidigt och sammanhängande. Vi har under arbetets gång gjort intervjuer med barnen om vad de tycker har varit roligt och mindre roligt (kanske till och med tråkigt). Delar av resultatet från dessa barnintervjuer kommer lite längre ner i texten.
Alla barnen på förskolan har arbetat med sagotemat, men det har sett lite olika ut bland de yngre och de äldre. Barnen har både arbetat i helgrupp (som på bilden här bredvid), i mindre grupper och enskilt tillsammans med en pedagog.
Hela sagotemat utgår från barnens intresse och när vi har arbetat med temat har vi varit lyhörda för vad barnen har velat arbeta vidare med och vilka sagor de har fastnat extra mycket för.
När vi arbetat med temat så har vi förutom att berätta (ofta med hjälp av flanobilder) och läsa sagor för barnen, vi har lekt sagoinspirerade lekar utomhus, arbetat kreativt och skapande i t.ex. ateljén och i byggrummet med sagorna. Sagotemat har verkligen genomsyrat verksamheten och speglat av sig på barnens lek. Nedan presenterar vi delar av vad vi har arbetat med när vi har jobbat med tema sagor.
Vi började med att lägga fokus på matematiksagor eftersom vikten av matematik i förskolan är någonting som beskrivs i Lpfö 98/10: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring. Dessutom är ett av Slangbellans mål i verksamhetsplanen 11-12 att barnen ska utveckla sin matematiska förmåga.
Sagan handlar om en man som går i skogen med sin hund och tappar sin vante när hunden springer iväg. Då flyttar sju djur in i vanten. Barnen lyssnade uppmärksamt och tyckte att sagan var rolig att lyssna på. Vi räknade tillsammans för varje djur som flyttade in i vanten, hur många djur var de nu? När barnen lyssnar till sagan, hjälper till att räkna djuren och berättar sagan själva lär de sig bla. mängduppfattning, räkna/nummerordning, att våga berätta och prata inför gruppen, socialasamspelsregler och empati (synd om djuren som fryser, respektera varandra när de berättar m.m.). Efter att vi berättat sagan, ville flera barn berätta sagan själva. Några ville att en pedagog skulle läsa från sagotexten och andra ville hitta på en egen version av sagan.
Pedagogerna använde sig av ”teatern” och en av dem satt bakom och skötte djuren medan den andra läste/berättade sagan för barnen. Sagan handlar om en killing som har lärt sig att räkna till 10 men da andra djuren i sagan förstår inte vad killingen gör och blir arga. Förhoppningen med att fokusera på räknesagor av den här typen är att barnen ska få en förståelse för talordning 1-10 och mängduppfattning, dvs att de ska veta hur många tio är. Barnen lyssnade uppmärksamt på sagan och efteråt ville flera barnsjälva berätta sagan och hitta på egna sagor medhjälp av djuren.
Sagan handlar om tio indianer som bla åker kanot. Sagan är upplagd som matematikfrågor men på sagovis. Barnen lyssnade uppmärksamt och de räknade utan problem indianerna i sagan (som var flanobilder). Ett exempel från sagan är sju indianer åkte iväg med båten, hur många blev kvar på stranden? Barnen hjälpte till att räkna och några av barnen visste direkt att det var tre indianer kvar. När pedagogerna hade berättat färdigt sagan ville alla barn berätta själva, eftersom det är praktiskt omöjligt fick några barn börja. Men vi ser det som väldigt positivt att barnen så gärna vill berätta och vara delaktiga, vi tolkar det som att barnen verkligen tycker om tema sagor.
När vi arbetade med matematiksagorna och även med Kims lek parallellt, såg vi att barnen gjorde jättekliv i sitt matematiska tänkande. Flera av barnen lärde sig tiokamraterna, de visste att det var två borta när det låg åtta kapplastavar kvar. Barnens mängduppfattning utvecklades också under arbetet med matematiksagorna. Innan vi började arbeta med dem var det många barn som inte kunde uppskatta mängd/antal. När de såg tex. tio kapplastavar så kunde barnen lika gärna gissa att det var hundra som att det var tre. Vi upplever att barnen i större utsträckning nu än tidigare vet att det är tio kapplastavar, när det är tio kapplastavar. Vi såg även att alla barn vågade stå inför hela gruppen och berätta en saga, vilket inte alls alla hade vågat tidigare. I Lpfö 98/10 står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den, utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga.
Samtidigt som vi pedagoger arbetade med mer organiserat sagoberättande, på tex samlingarna, så ville vi även att barnen skulle omges av sagor här på förskolan. Vi lånade böcker av bokbussen med klassiska sagor och vi läste och berättade sagor som aldrig förr. Vi hade även en bokdag då alla barnen fick ta med sig sin favoritsaga hemifrån, som vi läste upp för de andra barnen i samlingen. Barnen tyckte att det 
var så roligt att få höra många sagor och barnen kom ofta och bad oss läsa eller berätta sagor för dem. Vi skapade även i ateljén och barnen fick bland annat välja en favoritsaga som de hört på förskolan och måla eller rita någonting från den. Alla barn visste direkt vad de ville göra, kreativiteten flödade och det blev fina konstverk föreställande bl.a. Rödluvan, Gruffalon, Mästerkatten och Törnrosa. I Lpfö 98/10 står det om vikten av att ta vara på barns fantasiförmåga och även om att förskolan ska arbeta för att barnen utvecklar sin skapande förmåga.
Vi har även kunnat se att sagotemat har följt med barnen i deras lek i bygg och konstruktionsrummet. Där har barnen byggt stora sagoslott (t.ex. Törnrosas och trollkarlens slott i Mästerkatten i stövlarna), drakgrottor, banor för att förvilla Fiolito och hans rövare (ifall att de skulle leta efter äkta pärlor på Slangbellan under natten) och självklart lavasprutande vulkaner där det bor drakar.
Vi har vid flera tillfällen berättat Sagan om den lilla ljusröda draken för barnen på förskolan. Den handlar om en ljusröd drake som inte får vara med de andra drakarna och leka eftersom han är röd och inte grön som de andra. Sagan tar upp frågor som empati, kamratskap, olikheter och värdegrund. Detta är ämnen som läroplanen för förskolan tar upp vid flertalet tillfällen och även vår verksamhetsplan. Anledningen till att vi letade på sagan (som från början är en dansk saga som vi hittade på internet), var att flera av barnen på förskolan tycker väldigt mycket om att leka drake. Sagan har varit grunden till många fina samtal mellan barnen och mellan barn och pedagoger som har handlat om hur vi ska bete oss mot varandra för att alla ska må bra! Vi har även berättat andra sagor om drakar och ett barn har tagit med en sagobok som handlar om drakar och lite ovanliga prinsessor som vi har läst. Barnen har även blivit inspirerade till att skapa drakar i lite olika former och material. Vissa barn tyckte att det var svårt att komma igång med att göra drakar, medan andra visste precis hur de skulle göra. Men med lite tips och idéer från varandra och från oss pedagoger, blev alla väldigt nöjda och stolta över sina drakar.
När vi pedagoger märkte att barnen tyckte att just skapandet av drakar var extra roligt, bestämde vi oss för att göra ett stort gemensamt konstverk föreställande en drake. Det första vi gjorde var att välja ut en av drakteckningarna som skulle vara mall för draken, det blev Wilmas teckning. Sen ritade en av pedagogerna av draken på ett OH-papper, som vi sen la på overheaden. Alla barnen tyckte detta var jätteroligt och villa hjälpa till med att hålla fast det stora vita pappret på väggen, som vi skulle rita draken på. När draken var klar limmade alla barnen fast gröna frigolitbitar, som skulle vara drakfjäll på draken.
Barnen bestämde tillsammans vilka färger de ville att draken skulle ha på benen och taggarna. Då barnen inte var överrens fick vi ett fantastiskt tillfälle att pratat om demokrati och respekt för varandras åsikter, även när vi inte tycker lika. Då ett beslut var fattat, var alla barnen nöjda, även de barn som först var upprörda för att ”deras” färg inte blev den som majoriteten valde. I Lpfö 98/10 står det: En viktig uppgift för förskolan är att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. När sedan konstverket hade torkat och sattes upp på väggen var barnen obeskrivligt stolta och nöjda med sin fina drake, som fick namnet Drakdraken. Bredvid på dörren syns alla barnens fina drakteckningar.
Mot slutet av sagotemat märkte vi pedagoger att barnen efterfrågade lite mer spännande och läskiga sagor. Vi passade på att låna Inga rövare finns i skogen, skriven av Astrid Lindgren. Den sagan handlar om en pojke som kommer in i ett dockskåps förtrollade värld, där han träffar en dockflicka som gömmer sina pärlor för den otäcka rövaren Fiolito. Den här sagan blev en stor favorit hos barnen. De ville höra den om och om igen, alla satt då knäpptysta och den där magiska sagokänslan som Astrid Lindgrens sagor kan framkalla infann sig varje gång i rummet. Den här sagan genomsyrade även barnens lek, de gjorde äkta pärlhalsband och lekte rövare. En förmiddag när vi satt och läste sagan för barnen kom Marianne upp med ett brev som hon hade hittat när hon städade, det var från Fiolito! Brevet blev starten på en spännande skattjakt som, efter många kluriga ledtrådar, ledde barnen till en riktig rövarskatt. I Lpfö står det: ”Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem.”
En saga som har hängt med ända sedan i höstas, är sagan om Gruffalon av Julia Donaldson (med svensk översättning av Lennart Hellsing). Det är också en spännande saga om en mus som går i en sjumilaskog och möter olika djur som vill äta upp hen. Musen hittar då på ett hiskeligt monster – Gruffalon, som sen visar sig finnas i verkligheten och älska musmos med ägg (gott gott smörgåspålägg). Även den här sagoboken är en sådan bok som vi har läst flera gånger i veckan och barnen verkar aldrig tröttna på den. Vi leker även mycket Gruffalo på förskolan när vi är ute. Barnen vill då gärna att en pedagog ska vara Gruffalo och att de ska vara möss, som Gruffalon försöker fånga och koka i ”båten” som får vara en stor gryta. Gruffaloleken utvecklas lite olika varje 
gång beroende på vilka barn som leker. Ibland blir Gruffalon lite snällare och kanske har små gruffalobarn, medan Gruffalon andra gånger är ett hemskt monster som barnen hjälps åt att fånga. Gruffaloleken blir ofta en väldigt fysisk lek, där barnen använder hela kroppen när de klättrar, smyger, springer, hoppar och skuttar. Läroplanen (98/10) tar även upp vikten av att barn i förskolan utvecklar sin motorik och kroppsuppfattning. Med ett medvetet bruk av gruffaloleken kan vi pedagoger utmana barnen i deras fysiska utveckling på ett lekfullt sätt.
Mot slutet på sagotemat när barnen på Slangbellan hört mängder med sagor var det dags för en utmaning för barnen. Vi pedagoger vet att barnen på förskolan har en fantastisk fantasi och att de även är så duktiga på att skapa. Därför beslutade vi att vi skulle dela upp barnen i tre och tre och att de själva skulle få hitta på sagor och rita bilder till, så att de gjorde egna sagoböcker. Syftet med detta var att stimulera barnens kreativitet och fantasi, ge barnen utmaningar, ge barnen tillfälle att samarbeta och lyssna på varandras idéer för att gemensamt hitta på en saga. I Lpfö 98/10 står det: Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ställsinför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv. Ett av målen för verksamheten på förskolan är också att barnen ska ges förutsättningar att utveckla det sociala samspelet.
Barnen tyckte att det var så roligt att arbeta med deras egna sagor, de lyssnade på varandra och samarbetade för att föra sagorna framåt. När de skapade bilderna till sagorna tillsammans fattade de flera gemensamma beslut om vad bilderna skulle föreställa, färgval, vem som skulle rita vad och de berömde varandra och stöttade varandra i skapandet på ett väldigt fint sätt. Det värmde verkligen i hjärtat när barnen sa uppmuntrande saker till varandra. Barnens för-hållningssätt till varandra visar verkligen på att vårt arbete med värdegrund och respekt för varandra har gett resultat.
Arbetet med barnens egna sagor gav verkligen mersmak och resulterade i att några barn skapade egna böcker, bland annat en faktabok om dinosaurier.
På vårfesten den 24 maj kommer vi att ha en stor final av tema sagor, då barnen kommer att spela upp Sagan om den lilla röda draken som en teater för alla inbjudna. Barnen tränar nu för fullt och tycker att det ska bli så roligt att uppträda!
I läroplan för förskolan (98/10) står det att all verksamhet ska dokumenteras, följas upp och utvärderas. All form av utvärdering ska utgå från ett tydligt barnperspektiv. Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram. Vi har därför gjort utvärderingar tillsammans med barnen, som gäller sagotemat.
Vi frågade bl.a. barnen om de tyckte att det var roligt/tråkigt att arbeta med sagotemat, vad det var som var roligt/tråkigt och vilken som var deras favoritsaga som vi berättat under våren. Här är svaren:
Alice: Jag tyckte att det var roligt!! Att göra den stora draken med drakfjäll var det roligaste, särskilt att klistra fjällen. Min bästa saga är Mästerkatten i stövlarna, den ritade jag ju också en gång!
Isak och Ida: Det var roligt! Att göra den största draken var roligt (Isak). Ja, det var det roligaste (Ida). Men att göra de små drakarna var också roligt…(Isak). Ja, det var bara lite mindre roligt kan man säga (Ida). Min favoritsaga är Den lilla röda draken (Isak). Min också, fast Mästerkatten också (Ida). Ja den är ju också bra, man kan nästan inte välja för det är så många som är bra… (Isak).
Wilma och Klara: Jag tycker att rita drakar var det roligaste, alla gångerna! Men mest när vi gjorde den stora (Wilma). Jag tycker med att det roligaste var när vi gjorde den stora draken, det var ju din drake som vi gjorde då, Wilma, fast mycket större. Det var spännande och så blev det fint (Klara)! Min favoritsaga är Törnrosa (Wilma). Min med (Klara)!
Erik: Det har varit roligt! Vara ute på skattjakt var roligt, men inte att måla mustasch det ville inte jag! Men vet du Karin! Nästa gång vi ska gå på rövarjakt, då vill jag ha mustasch. Det var roligt att måla mästerkatten. Den där sagan när det är en varg som äter upp en tjej, den tycker jag var den bästa. Jag tycker att det var lite tråkigt och bara sitta och lyssna på sagor ibland, när man inte vill, då vill inte mina ben vara stilla.
Nils: Det har varit roligt! Det var kul att hitta på en egen saga, då ritade jag katten och bullar. Jag tycker om prinsessagor, jag vill alltid klä ut mig till en prinsessa!
Atle: Japp det har varit roligt. Att göra drakar var roligt, den där stora draken alltså! Skattjakten var rolig och att vi hittade halsbandet, det var roligt! Ingenting har varit tråkigt! Alla sagor är min favoritsaga! Jag tycker att det är så kul att lyssna på sagor.
Kalle: Det var tråkigt när man inte kunde leka för att man skulle lyssna på saga. Pedagog: Berätta när det var så? Kalle:När det var vila. P: Kan du komma på något som du tyckte var roligt också? Kalle: Klistra pluppar på den stora draken! Det var roligt då när Wilmas drake bara kom upp på väggen med den där apparaten (over headen). När vi leker Gruffalo är det också roligt, när vi smyger och ska fånga barnen, de är busiga då! Vi har ju Gruffaloboken också. Det är min bästa bok här, jag gillar när du läser eldögon i den.
Isak B: Ja det har varit roligt! Det har varit roligt att lyssna på när du berättar sagor. Min favoritsaga är den med draken. Men så tyckte jag att det var roligt att hitta på sagan om draken Felix också! När vi gjorde den där stora draken var det också roligt. Den blev ju som en dront och inte som en dubbelnacke! Vet du vad det är? Det är faktiskt en drake som har två huvuden!
Lovisa: Det har varit roligt. Att gå på skattjakt var roligt, att hitta halsbandet. Jag hade mustascher då! Den bästa sagan var den lilla röda draken, för att den var rolig att lyssna på.
Tuva: Det var kul! Men ibland var det jobbigt att sitta still och lyssna. Jag tycker att det är roligt att leka Gruffalo, när du försöker koka oss! Jag tycker att var roligt att hitta på sagan om drakarna och fåglarna. Jag tycker om att berätta sagor för de andra barnen, för jag är bra på att berätta sagor!
Vi tolkar barnens svar på intervjuerna och deras arbetsglädje, som att de har tyckt att temat har varit roligt! Vi har verkligen märkt på barnen att de har tyckt att det har varit ett roligt tema, de har varit med på alla aktiviteter med glatt humör och vi upplever att barnen har utvecklats på många plan under arbetets gång, och vi pedagoger med för den delen. Barnens matematiska förmåga har utvecklats, framför allt när vi arbetade med matematiksagorna. Eftersom innehållet i sagorna har varit varierat så har det också lett till att barnen har lärt sig nya ord och begrepp(språkutveckling), vi har haft värdefulla etiska diskussioner med utgångspunkt i sagorna och dragit paralleller till verkligheten. Barnens självkänsla och självförtroende har ökat under arbetets gång, alla barn har någon gång vågat stå inför hela eller delar av barngruppen och berättat en saga, något som inte alla barn hade vågat innan temats början. Vi pedagoger reflekterar över att vi till nästa temaarbete ska bli ännu bättre på att dela upp barnen i mindre grupper för att ge barnen ännu större inflytande. Eftersom vi har arbetat med temat på så många olika sätt upplever vi även att alla barn vid något tillfälle har kunnat bidra och visa kamraterna någonting som de är bäst på, tex bygga fantastiska slott, vara expert på att rita taggar på drakryggar, fantisera ihop en saga med hjälp av bilder, komma på hur en saga ska börja, lista ut lösningen på kluriga ledtrådar, överföra sagors budskap till verkligheten och många andra saker. Att vara bäst på någonting och att kamraterna dessutom uppmärksammar det och berömmer en – det gör underverk för självkänslan!
Av: Marie och Karin, Slangbellan 2012.
Vi har valt sagotema på förskolan för att vi upplever att barnen tycker det är roligt och inspirerande att få höra sagor. Vi har även sett att barnen tycker det är roligt och intressant när vi vuxna dramatiserar. Barnen lär sig bl.a. empati och förståelse för andra i sagoberättandet och barnen får möjlighet att utveckla det sociala samspelet med varandra, här finns också förutsättningar för att utveckla språket.
Vi har lagt fokus på mattesagor, vi har använt spännande rekvisita som fångat barnen och utvecklat deras fantasiförmåga. I våra sagor vill vi att barnen ska få möjlighet att utveckla sin matematiska förmåga så som: mängd, antal, ordning och talbegrepp .
När vi arbetat med sagotemat så har vi vid varje veckoplanering vävt in förskolans mål i vårt temarbete på ett lustfyllt och lärande sätt, men vår grundtanke har hela tiden varit att barnens eget inflytande ska få styra oss framåt i temat, därför har det varit viktigt att vi pedagoger är lyhörda och utvärderar verksamheten varje vecka.
Alla barnen på förskolan har arbetat med sagotemat, men det har sett lite olika ut bland de yngre och de äldre. Barnen har både arbetat i helgrupp (som på bilden nedan), i mindre grupper och enskilt tillsammans med en pedagog.
Hela sagotemat utgår från barnens intresse och när vi har arbetat med temat har vi varit lyhörda för vad barnen har velat arbeta vidare med och vilka sagor de har fastnat extra mycket för.
När vi arbetat med temat så har vi hela tiden tänkt på att använda oss av flera olika sätt för att fånga barnens intresse och nyfikenhet. Barn lär sig på olika sätt och därför har vi berättat sagor med stöd av olika material, skapande och sång. Barnen har själva fått provat på och dramatiserat sagorna med vuxenstöd.
Vi har använt oss av vår sagoteaterlåda. När vi tagit fram den så släcker vi ner och tänder en liten lampa i teatern och då sätter sig barnen alltid på en lång rad för då vet de att det är dags för sagoteater.
Sagotemat har genomsyrat verksamheten och speglat av sig på barnens lek. Nedan presenterar vi delar av vad vi har arbetat med när vi har jobbat med tema sagor.
Vi började med att lägga fokus på matematiksagor eftersom vikten av matematik i förskolan är någonting som beskrivs i Lpfö 98/10: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring.
Vi startade med ”Sagan om vanten” som handlar om flera olika djur. I sagan valde vi att fokusera på matematik som är ett av våra mål i vår verksamhetsplan. Vi startade med att berätta sagan med hjälp av flanobilder. Barnen fick möjlighet att träna på att räkna, färgen röd, vi fick även in empatiövningar i sagan eftersom barnen själva tänkte på att de större djuren kunde äta upp de mindre, så barnen tyckte att de större djuren skulle ligga en bit ifrån de mindre.
Skapande: Barnen fick sedan måla en stor röd vante, de rev rött creppapper som de klistrade på 
vanten. Vi märkte att barnen ville höra sagan om och om igen. Vi hade tänkt byta saga, men intresset för sagan var stort så vi fortsatte med den sagan. Alfons blev med i sagan om den röda vanten och vi gjorde om den lite. Efter ytterligare några veckors berättande så fick barnen avsluta med att själva dramatisera sagan, då använde vi oss av en röd filt som föreställde vanten och barnen var djuren (de fick välja vilket djur de ville vara).
Lärdomar: Vi kände hur viktigt det är för barnen med att de får höra samma saga om och om igen, vi fick helt enkelt vänta ut deras behov.
Sagofén kom ett par gånger och berättade sagan om Totte klär på sig. Tanken med Sagofén var att vi ville hitta ett sätt att fånga barnens nyfikenhet och stimulera deras fantasiförmåga. Citat från Lpfö 98/10: I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen.
Här använde vi oss också av flanobilder. Barnen fick hjälpa Totte vad han skulle ha på sig innan han gick ut och lekte. Citat från Lpfö 98/10: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv.
Några barn tyckte att sagofén var lite läskig med sin peruk, så vi fick ta bort all utklädning utom klänningen, hon kom en till två ggr per vecka med sin sagolåda och trollade för barnen.
Analys: Det har varit ett bra sätt att fånga barnens intresse, med trolleri och sagoberättande.
I samlingen har vi valt att sjunga ”Var är tummen?” Citat från Lpfö 98/10: Förskolan ska sträva efter 
att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp. Här fick barnen träna på att räkna och själva prova att ta fram ett finger i taget. På slutet av tummesången så hade barnen alla sina fingrar framme och de kramade om varandra (knäppte händerna). För att göra samlingen mer inspirerande så ritade vi pedagoger ögon och mun på våra fingrar när vi sjöng den. Sen fick barnen skapa med fingerfärg, egna tummesagor.
Lärdomar: Det var nytt för några och lite otäckt i början att använda fingrarna till färgen, några barn valde att först titta på, men provade sedan. Vi märkte att det var ett behov som fanns att få skapa med händerna, barnen ville göra fler och fler. Vi märkte att när vi sjungit tummesången flera gånger så hade fler barn lärt sig att ta upp ett finger i taget och många barn kunde knäppa händerna.
Vi valde att berätta om Lilla Anna för här kände vi att vi kunde få in: Matematik och värdegrund . Citat från läroplanen: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.
Vi använde oss av: En stor teaterlåda, boll, dockor och tyger.
Vi bytte varje vecka ut handlingen. Barnen 
fick svara på frågor och berätta hur Anna skulle göra vid olika etiska dilemman. De fick hjälpa Anna att leta efter bollen: uppe, nere, under, bakom, över mm. Citat från läroplanen: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp. När vi sedan började med ett gemensamt mjölktema så fick Anna också besöka sin kompis Alfons och träffa hans ko. Vi fick då in mjölktemat i våra sagor och barnen visade stor kunskap om kor. Barnen fick också gå fram till teatern och hålla i en egen saga efter oss, det var fler barn som ville, vågade att stå inför kompisarna och berätta, alla barnen berättade ungefär på samma sätt som vi gjorde.
Lärdomar: Här börjar vi märka att barnen har lärt sig mycket, att våga stå i centrum inför varandra, de blev mer säkra på färgerna och på lägesorden. ( På, i, under, framför och bakom.)
Vi valde att börja berätta sagan om Cecilia cirkel för att spinna vidare på vårt matematikmål i 
verksamhetsplanen. Vi har fina tygfigurer och sånger till dem.
Först så berättade vi spontansagor om Cecilia cirkel och Krille kvadrat och sjöng om dem. Vi hade fokus på deras färg och form. Vi upplever att barnen har tyckt att det var roligt med dessa figurer och de har spontansjungit om dem i leken. Barnen har fått skapa, både ute och inne med olika material, ritat, målat och klistrat. Citat från läroplanen: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklas sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Barnen fick själva plocka/välja ut naturmaterial till skapandet av Cecilia cirkel. Barnen har fått måla med flaskfärg på OH-papper som vi sedan satt upp på våra fönster.
Lärdomar: Vi har märkt att det har varit lätt att lära barnen mycket i vårt sagotema, när vi använt oss av spännande saker för att stimulera deras fantasi, så som när vi haft spänning och rutiner för sagorna: Den stora teatern och trolleri och mycket rekvisita.
Det vi har märkt i slutet av temaarbetet är att när en pedagog lägger fram olika material som vi ska skapa med, så behöver vi inte säga till barnen att komma utan de kommer spontant och vill, det är jätteroligt att se.
Under vårterminen så har barnen själva startat upp en lek om sjörövare, Jocke med kniven och Blodsvente från Astrid Lindgrens saga Pippi på de sju haven.
Det var 2 barn som började, men sen har fler och fler börjat och lekt. Vi tyckte att det var en bra, fantasifull lek. Vi har spunnit vidare på den leken och vi har alla deltagit i leken. Varje gång vi leker så lyssnar vi till Astrid Lindgrens skiva och Pippi på de sju havensångerna. Barnen har fått sjörövarnäsdukar, de har letat på pinnar och gjort egna metspön. Barnen har målat tändsticksaskar som de har tända elden med. Barnen har alltid en brasa med i leken, när de grillar de nyfångade krokodilerna. I sjörövarleken så får barnen träna mycket på att samarbeta och hjälpas åt och turas om.
Citat från läroplanen: Lpfö 98/10 Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar.
På vårfesten i slutet av maj ska vi visa upp en del av leken som vi lekt mycket och rekvisita till. Barnen har ännu inte tröttnat och varje dag förvandlas vi till sjörövare och detta har blivit en del av våra dagliga aktiviteter. I leken så tränar vi mycket på det sociala samspelet mellan barnen.
Vi har varje vecka på vår gemensamma planering utvärderat veckan som gått, vad vi har gjort, vad som fungerat bra mm. Vi har tittat på våra mål och vävt in dem i verksamheten.
Analys/Lärdomar: Vi känner att detta vart ett bra sätt för att hitta den röda tråden i vår verksamhet, det har vart jättebra att spara all dokumentation på allt vi gjort i en bildmapp, där ser och minns vi vad barnen fått lära sig. Vi har även sparat ner våra utvärderingar och titta på vårt resultat. Barnen har lärt oss att de gärna vill upprepa och höra sagor och lekar samma lekar om och om igen. Ibland så förändras leken utifrån deras egna fantasier och önskemål. Vi har också lärt oss att det går jättebra att skapa ute. Vi har också lärt oss att vissa lekar/ aktiviteter fungerar bättre inomhus, då det ibland blir svårare att fånga alla barns uppmärksamhet när de är större ytor och andra saker som lockar.
Av: Maggan och Laila, Slangbellan 2012.