Vid sexårsklubbens första möte (v 9) bestämdes det att klubbens namn skulle vara Lejonen, eftersom det är ”både coolt och vi gillar ju att leka lejon”. Pedagogen och barnen pratade om vad de ville göra när de hade sexårsklubb och barnen berättade att de ville göra lite mer ”skolsaker” tillexempel lära sig att skriva olika ord som de inte kan nu. Men framför allt så pratade vi om hur det kändes att de snart skulle börja i skolan. Barnen berättade att de var väldigt nervösa för att börja skolan och ett av barnen sa att när hen tänkte på att börja skolan så fick hen ont i magen. Så tyckte varken pedagogen eller barnen att det ska vara och vi bestämde oss för att åka på spaning till skolan. Vi började med att skriva en lång lista med frågor som barnen ville ha svar på när vi åkte till Ekbacken och på tisdagen veckan därpå (den 5 mars) var det dags att åka. I Lpfö 98/10 står det att: Förskollärare ska ansvara för att samverkan sker med personalen i förskoleklass, skola och fritidshem för att stödja barnens övergång till dessa verksamheter.
När vi kom till skolan började vi med att titta länge på alla uppstoppade djur som finns i entrén. Det tyckte barnen var väldigt intressant och barnen kände igen flera av djuren.
När vi hade tittat klart började vi gå upp till rektor Åsas kontor. Men efter vägen träffade vi vaktmästaren på skolan och han berättade om sitt jobb och visade sin stora nyckelknippa för barnen. Det var spännande! När vi pratat klart med honom gick vi vidare till Åsa. Hon berättade för barnen att hon, lärarna och barnen bestämde tillsammans på skolan. Det tyckte barnen var bra, för då var det precis som på Slangbellan att alla bestämmer tillsammans! Åsa följde sedan med oss runt och vi började med att gå ner till Raketen, som fritids heter där barnen ska börja i höst.
Vi knackade på hos förskoleklassen och träffade två barn direkt som har gått på Slangbellan. Det blev ett kärt återseende! Pedagogerna Mari och Helene var inte på plats när vi kom, men barnen visade oss runt och vi fick ställa våra frågor till dem. Några saker som vi fick veta av barnen i förskoleklassen var att man inte behövde sitta still hela tiden, man fick plocka blommor på skolgården men det kunde vara bra att fråga en fröken först, det var gympa en gång i veckan, på rasten fick man leka hur mycket man ville och det var inte så mycket skrivande i förskoleklassen – bara ibland om man kunde det. Och det viktigaste svaret av alla: fröknarna var jättesnälla!
När barnen kände sig klara med frågorna gick vi och hämtade Åsa igen, för att göra det som var det viktigaste och läskigaste på hela besöket. Spana på några stora barn för att se om de verkade snälla eller inte. Ett av Lejonen hade hört att stora barn ibland kastar stolar när de blir arga och att vissa stora barn är dumma mot yngre barn. Vi fick följa med Åsa in i klassen som blir femmor till hösten. Pedagogen fick små nervösa sexårshänder att hålla i, men när vi klev in var det knäpptyst och alla de stora barnen tittade snällt upp på oss. Vi fick smyga runt och kika vad de gjorde och de arbetade med matematik och geometri, precis som vi nyss har gjort på förskolan. Barnen såg intresserat att de stora skolbarnen ritade trianglar och kvadrater i sina block. ”Det kanske inte är så stor skillnad på skolan och förskolan” funderade ett av barnen senare, ”bara att man jobbar med matte på olika sätt”. Barnen kände sig väldigt lättade när vi gick ut från klassrummet och leendena gick från öra till öra, de stora barnen var verkade jättesnälla och de hade ju faktiskt känt igen flera barn som hade gått på Slangbellan när de var lite yngre.
Det hade blivit dags för Lejonen att undersöka hur det fungerar när man äter i skolan. Det var något som barnen också var lite nervösa för, de hade hört andra äldre barn berätta om hur det var i matsalen och tyckte att det verkade lite svårt att ta mat i matsalen. Men när vi kom dit så var det bara roligt och gott och som ett av barnen sa: ”Vad trevligt det var att äta här!!”
Det var dessutom så roligt att ta mjölk och vatten i automater så barnen drack minst tre glas var. Det fanns knäckebröd till maten och man fick små smörpaket som hade smör i sig som såg ut som blommor, det var väldigt knasigt tyckte barnen.
Barnen åt i ungefär 50 minuter vilket gjorde att vi inte hann leka nästan alls på skolgården. Vi han bara prova att åka linbanan varsin gång och bestiga ett stort snöberg innan det var dags att gå in till förskoleklassen igen för att träffa Mari och Helen lite mer innan vi skulle åka tillbaka till Slangbellan igen. Barnen i förskoleklassen skulle arbeta med sina portfoliopärmar och rita av sina pappor. Det fick Lejonen också vara med på. Barnen ritade och så hann vi med att prata lite med fröknarna innan det blev dags att åka tillbaka.
På eftermiddagen berättade Lejonen för de andra barnen på förskolan om deras besök i skolan. Barnen sa:
”Det var jättejättejättebra i skolan! Det verkar så kul att gå där!”
”Ja! Särskilt kuddrummet verkar ju bra”
”Men alla de där döda djuren innanför glaset då! Det var ju hur spännande som helst och lite läskigt!
”De stora barnen var inte alls läskiga, de verkade ju snälla! Fast de var ju stora som vi trodde! Det var väldigt bra att vi fick hälsa på i deras klass, för nu är jag inte alls rädd för dem längre”.
”Nu känns det inte alls pirrigt-otäckt att tänka på att börja skolan, bara pirrigt-roligt!”
Och så är det ju det ska kännas, pirrigt-roligt!
Skrivet av Karin
