Författararkiv: Slangbellan

Skrivhörnan och människokroppen v.11

Den här veckan har vi utökat vår skrivhörna på övervåningen genom att ta fram ett bokstavsmaterial som barnen kan skriva med. Barnen kände igen materialet sen förut och flera blev sugna att skriva med de lösa bokstäverna som de sätter upp på en filttavla.

I skrivhörnan finns även linjerat papper, blyertspenna och suddgum samt ett papper med olika namn och ord som barnen kan skriva av.

Vi har en speciell dator i skrivhörnan som används till skrivning (datorn används även för att barnen kan ta del av olika bilder från verksamheten och dokumentationer). När barnen sitter och skriver på denna dator sitter alltid en pedagog med. Många av barnen visar stort intresse för bokstäver och skrivning och vi pedagoger utmanar barnen utefter deras egen kunskapsnivå.

I läroplanen för förskolan står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner (98/10).

Människokroppen- hur den fungerar och vad som finns inuti den- är ett stort intresse för barnen på övervåningen för tillfället. Vi har tidigare nämnt att vi brukar se på olika avsnitt av En Cell-Sam historia, minst några avsnitt varje vecka, och diskutera dess innehåll och titta i ”Skelettboken” (en bok som handlar om kroppen med många olika bilder i).

Den här veckan har barnen fått rita sin egen teckning om vad som finns i kroppen. När de ritat klart berättade de för en av oss pedagoger vad de ritat och vi skrev upp det i kanten av teckningarna.

Teckningarna blev helt fantastiska och de inehåller bland annat blod, blodådror, hjärta, hjärna, nervceller, antikroppar, röda blodkroppar, vita blodkroppar, ”dumma” bakterier, virus och syrebubblor som kroppen andas in. Barnen kan så mycket och återberättar gärna för oss pedagoger om kroppens olika funktioner, varför man blir sjuk, om kroppens försvar osv. Fråga gärna era barn hemma så får ni höra hur mycket de kan! Titta gärna även på barnens teckningar här på förskolan.

I läroplanen för förskolan står att verksamheten ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld, samt att barnen ska ges möjligheter att utveckla sin förståelse för naturvetenskap (98/ 10).

Skrivet av Erika.

Tema vatten. De yngre. Vt.2013

Vi har arbetat med vatten i olika former då vi arbetar mot Grön flagg. Läroplancitat Lpfö 98/10: På förskolan ska barnen ges förutsättningar att utveckla sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, genom att verksamheten väcker lust,nyfikenhet och ger tillfällen för utforskande.

Barnen tycker att det är lika roligt och spännande varje gång vi trollar fram våra naturvetenskapliga experiment. Vi pedagoger lär oss också av barnen och deras funderingar som vi sedan spinner vidare på. Lpfö 98/10 Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka tankar och åsikter och därmed får möjlighet att påverka sin situation.

Dom yngre barnen blandar färger 7/3

Vi ställde fram flaskfärgerna blå, gul, vit och röd. Sedan fick barnen själva välja två färger åt gången som de blandade.

Förskolan ska stärva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda
sig av, tolka och samtala om dessa (Lpfö98/10). Vi vill ge dem förståelse för hur olika färger kan blandas och bli till nya.

Skrivit utav Maggan

Sexårsklubben Lejonen besöker Ekbacken (5/3 2013)

Vid sexårsklubbens första möte (v 9) bestämdes det att klubbens namn skulle vara Lejonen, eftersom det är ”både coolt och vi gillar ju att leka lejon”. Pedagogen och barnen pratade om vad de ville göra när de hade sexårsklubb och barnen berättade att de ville göra lite mer ”skolsaker” tillexempel lära sig att skriva olika ord som de inte kan nu. Men framför allt så pratade vi om hur det kändes att de snart skulle börja i skolan. Barnen berättade att de var väldigt nervösa för att börja skolan och ett av barnen sa att när hen tänkte på att börja skolan så fick hen ont i magen. Så tyckte varken pedagogen eller barnen att det ska vara och vi bestämde oss för att åka på spaning till skolan. Vi började med att skriva en lång lista med frågor som barnen ville ha svar på när vi åkte till Ekbacken och på tisdagen veckan därpå (den 5 mars) var det dags att åka. I Lpfö 98/10 står det att: Förskollärare ska ansvara för att samverkan sker med personalen i förskoleklass, skola och fritidshem för att stödja barnens övergång till dessa verksamheter.

När vi kom till skolan började vi med att titta länge på alla uppstoppade djur som finns i entrén. Det tyckte barnen var väldigt intressant och barnen kände igen flera av djuren.

När vi hade tittat klart började vi gå upp till rektor Åsas kontor. Men efter vägen träffade vi vaktmästaren på skolan och han berättade om sitt jobb och visade sin stora nyckelknippa för barnen. Det var spännande! När vi pratat klart med honom gick vi vidare till Åsa. Hon berättade för barnen att hon, lärarna och barnen bestämde tillsammans på skolan. Det tyckte barnen var bra, för då var det precis som på Slangbellan att alla bestämmer tillsammans! Åsa följde sedan med oss runt och vi började med att gå ner till Raketen, som fritids heter där barnen ska börja i höst.

Vi knackade på hos förskoleklassen och träffade två barn direkt som har gått på Slangbellan. Det blev ett kärt återseende! Pedagogerna Mari och Helene var inte på plats när vi kom, men barnen visade oss runt och vi fick ställa våra frågor till dem. Några saker som vi fick veta av barnen i förskoleklassen var att man inte behövde sitta still hela tiden, man fick plocka blommor på skolgården men det kunde vara bra att fråga en fröken först, det var gympa en gång i veckan, på rasten fick man leka hur mycket man ville och det var inte så mycket skrivande i förskoleklassen – bara ibland om man kunde det. Och det viktigaste svaret av alla: fröknarna var jättesnälla!

När barnen kände sig klara med frågorna gick vi och hämtade Åsa igen, för att göra det som var det viktigaste och läskigaste på hela besöket. Spana på några stora barn för att se om de verkade snälla eller inte. Ett av Lejonen hade hört att stora barn ibland kastar stolar när de blir arga och att vissa stora barn är dumma mot yngre barn. Vi fick följa med Åsa in i klassen som blir femmor till hösten. Pedagogen fick små nervösa sexårshänder att hålla i, men när vi klev in var det knäpptyst och alla de stora barnen tittade snällt upp på oss. Vi fick smyga runt och kika vad de gjorde och de arbetade med matematik och geometri, precis som vi nyss har gjort på förskolan. Barnen såg intresserat att de stora skolbarnen ritade trianglar och kvadrater i sina block. ”Det kanske inte är så stor skillnad på skolan och förskolan” funderade ett av barnen senare, ”bara att man jobbar med matte på olika sätt”. Barnen kände sig väldigt lättade när vi gick ut från klassrummet och leendena gick från öra till öra, de stora barnen var verkade jättesnälla och de hade ju faktiskt känt igen flera barn som hade gått på Slangbellan när de var lite yngre.

Det hade blivit dags för Lejonen att undersöka hur det fungerar när man äter i skolan. Det var något som barnen också var lite nervösa för, de hade hört andra äldre barn berätta om hur det var i matsalen och tyckte att det verkade lite svårt att ta mat i matsalen. Men när vi kom dit så var det bara roligt och gott och som ett av barnen sa: ”Vad trevligt det var att äta här!!”

Det var dessutom så roligt att ta mjölk och vatten i automater så barnen drack minst tre glas var. Det fanns knäckebröd till maten och man fick små smörpaket som hade smör i sig som såg ut som blommor, det var väldigt knasigt tyckte barnen.

Barnen åt i ungefär 50 minuter vilket gjorde att vi inte hann leka nästan alls på skolgården. Vi han bara prova att åka linbanan varsin gång och bestiga ett stort snöberg innan det var dags att gå in till förskoleklassen igen för att träffa Mari och Helen lite mer innan vi skulle åka tillbaka till Slangbellan igen. Barnen i förskoleklassen skulle arbeta med sina portfoliopärmar och rita av sina pappor. Det fick Lejonen också vara med på. Barnen ritade och så hann vi med att prata lite med fröknarna innan det blev dags att åka tillbaka.

På eftermiddagen berättade Lejonen för de andra barnen på förskolan om deras besök i skolan. Barnen sa:

”Det var jättejättejättebra i skolan! Det verkar så kul att gå där!”

”Ja! Särskilt kuddrummet verkar ju bra”

”Men alla de där döda djuren innanför glaset då! Det var ju hur spännande som helst och lite läskigt!

”De stora barnen var inte alls läskiga, de verkade ju snälla! Fast de var ju stora som vi trodde! Det var väldigt bra att vi fick hälsa på i deras klass, för nu är jag inte alls rädd för dem längre”.

”Nu känns det inte alls pirrigt-otäckt att tänka på att börja skolan, bara pirrigt-roligt!”

Och så är det ju det ska kännas, pirrigt-roligt!

Skrivet av Karin

Snömålning 4/3

På måndagsförmiddagen var de äldre barnen ute och de som ville kunde prova att måla på snön. Det var skare så det gick lättare att måla än förra gången vi provade (då det var nysnö). Barnen experimenterade och upptäckte att det gick bra att måla på is och även på vår gamla snögubbe som målades i alla möjliga färger.

Wilma och Lovisa kom tillsammans fram till att snögubben ska heta Regnbågen för den fick så många fina färger. Clara, Wilma, Ida, Lovisa och Alva målade snögubben tillsammans och gav den även armar, hår och en krona av pinnar.

Isen gick bra att måla på.

Snön var lite svårare men det gick det med.

Barnen samarbetade och turades om med penslar och färger.

Genom snömålningsarbetet berör vi flera olika delar av Förskolans läroplan Lpfö -98 rev. 2010; barnen använder sig av ett utforskande arbetssätt genom att de provar själva att måla på snö, is, snögubben, snöbollar och de provar att blanda olika färger. Barnen får skapa med olika material och tekniker, testa egenskaper hos snö och is och även samarbeta, kompromissa och komma fram till olika lösningar.

Skrivet av Erika.

Spännande spårjakt 1/3 2013

Torsdagen den 28/2 åkte vi på gymnastik, när vi svängde ut från Slangbellan såg barnen att hela åkern bredvid förskolan var full med spår! Vi blev nyfikna och bestämde tillsammans med barnen att vi skulle gå dit på fredagen.

Det första spåret ser vi när vi är på väg till åkern. Barnen tror att det är harspår. Senare när vi kommit in letar vi på harspår på internet och jämför. Barnen ser att det är precis lika.

Längre upp vid kanten av vägen ser vi ett nytt spår. Barnen tror att det är spår efter: lodjur, rådjur, gris, varg eller hund. Vi tittar på bilder på internet och jämför. Lovisa ser direkt när vi jämför på datorn att det är hundspår i snön. När vi ser på lodjurens spår säger Ida att det ser precis ut som en katt! Det var ju nästan rätt, för lodjuret är en stor katt pratar vi om.

Ute på åkern framför kyrkan ser massor med spår, vi går ner och tittar och ser att spåren är likadana som spåren vi såg närmare Slangbellan. Vi hittade även andra spår av djuren, som vi nu vet är harar. Vi hittade kisspår, harbajs och Lovisa hittade en stor tuss med päls! Barnen var väldigt nöjda med sin spännande spårjakt!

I läroplan för förskolan 98/10 står det att: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.

Skrivet av Karin

Barnens Vasalopp 27/2

27:e februari hade vi Barnens Vasalopp på Slangbellans gård. Det anordnades efter önskemål från föräldrar och barn.

Marianne hade kört upp ett skidspår och barnen var med och bestämde var start och mål skulle vara. Barnen fick åka i den takt som passade dem själva.

Alla barn och pedagoger på Slangbellan var ute och deltog efter sin egen förmåga, vi hade helt underbart väder med sol och några plusgrader. De barn som inte åkte skidor kunde åka madrass eller heja på sina kompisar.

Efter loppet serverades alla som ville blåbärssoppa.

När blåbärssoppan var urdrucken delade Maggan ut guldmedaljer till alla Slangbellans barn. Barnen var så duktiga och både barn och pedagoger hade en riktigt rolig förmiddag!

På förskolan Slangbellan ges föräldrar förutsättningar att ta del av verksamheten och även påverka den (Verksamhetsplanen 12-13).

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande (Lpfö 98 rev 2010).

Skidåkning, människokroppen, kamratskap och genusarbete

Eftersom vi ska ha Barnens Vasalopp nästa vecka så har vi åkt mycket skidor med barnen den här veckan och kommer att fortsätta med detta. Vi kan knyta vasaloppet till läroplanens delar som handlar om föräldrainflytande, fysisk aktivitet och även samarbete och förmåga att hjälpa andra. Barnen har hjälpt och stöttat varandra med åktekniker, ta på och av skidor och verkligen stöttat och hejat på varandra.

Vi har även arbetat en hel del med människokroppen i veckan som gått, tittat på filmerna en Cellsam historia och pratat om innehållet i dessa filmer. Barnen har ritat en stor kropp där de har ritat sånt som finns i kroppen tex vita blodkroppar, bakterier, hjärta och nervsignaler. De imponerar verkligen med hur mycket kunskaper de suger i sig!! Detta område är någonting som vi pratar om många gånger om dagen och tittar även i boken om kroppen som vi har på förskolan. Alla barnen tycker att detta är intressant och verkar inte kunna få nog! Vi fortsätter som vi har gjort och lär oss mer!

Under den senaste tiden har vi lagt lite extra fokus på kamratskap igen. Vi har de senaste veckorna haft mer fokus på Grön Flagg och även matematik. Det har varit en hel del konflikter och lite sämre stämning i barngruppen under de senaste två veckorna. Det har varit en hel del små konflikter med en ”ton” som vi inte alls accepterar här på förskolan. Vi upplever också att tempot vissa dagar blir väldigt upptrissat på förskolan och det påverkar barnen negativt, bla genom att de leker vildare lekar inne och därför blir det fler konflikter.

Hela denna vecka så har vi gått ut med barnen direkt efter tandborstningen, det är ett vinnande koncept för oss. Då springer barnen av sig den energi som de har och är betydligt lugnare och har förutsättningar att fokusera när vi går in runt tio för att ha mer uppstyrd verksamhet. Vi har alla dagar under vecka 8 pratat om kamratskap i samlingsmötet och som vanligt så har barnen väldigt kloka funderingar och lösningar på problem. Alla barnen var väldigt överrens som att de vill vara bra kompisar och att de tycker att alla barnen på Slangbellan är bra kompisar. Vi diskuterade mycket, bland annat:

– Varför blir man som mest arg på de som är ens bästa kompisar?

– Varför puttas barnen mycket när vi är på väg ut och de håller på och klär på sig?(och hur ska vi kunna sluta med det?!)

– Varför säger man dumma saker till varandra?

– Vad kan man göra när man har sagt ngt dumt?

I slutet av veckan märkte vi väldigt stor skillnad på hur barnen har varit mot varandra, när vi har pratat om detta flera gånger. Ofta är det så, när vi pratar med barnen om saker så lyssnar de och det blir resultat ganska omgående. Vi kommer att fortsätta lägga fokus på detta, på samma sätt som vi har gjort nu, genom att samtala med barnen, både i helgrupp och även när det uppstår enskilda situationer. Det vi pedagoger har gjort och som vi i och för sig försöker göra jämt, är att lyfta barnen när de gör bra saker och när de är bra kompisar. Hålla fokus på det positiva är viktigt, men även att våga prata och diskutera det negativa på ett bra sätt så att barnen inte känner sig anklagade eller kränkta. Alla de äldre barnen är delaktiga i detta arbete. Det här arbetet med hur vi ska vara mot varandra går lätt att koppla till likabehandlingsplanen, verksamhetsplanen och självklart läroplanen. I läroplan för förskolan (98/10) står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.

Men det råder ingen tvekan om att barnen här verkligen tycker om varandra och de är såklart mer sams och snälla mot varandra än vad de bråkar. Den här bilden visar på hur fina kompisar barnen är här på förskolan, det kramas mycket på Slangbellan!

Ytterligare ett område där vi upplever att vi behöver agera annorlunda är när det gäller genus. Vi pedagoger tycker att vi arbetar för en jämställd förskola men, det har varit en svacka även inom detta område och vi har märkt att barnen kommenterar saker som har med genus att göra på ett negativt sätt som vi inte har upplevt här på länge. Vi reagerar såklart genast på detta och har bland annat pratat om att tjejer och killar är lika mycket värda, kan göra samma saker och att det viktigaste är att göra saker som man tycker om – och när man gör det så måste kompisarna respektera det. Barnen håller med såklart, men att hålla med när vi pratar om saker och göra det man sagt är ju inte samma sak alltid, så vi jobbar vidare med detta. Vi har lånat böcker till förskolan med fokus på genus och då fick vi även med Modiga prinsessor och ömsinta pojkar av Britta Olofsson som är en bok för pedagoger (men som även passar utmärkt att läsa för den intresserade föräldern!) som vi kommer att läsa och hoppas få bra tips där. Vi har även tittat på Kim-klubben på URs hemsida och diskuterat innehållet i dessa program med barnen. Vill ni kika hemma så är detta en länk dit:

http://www.ur.se/Produkter/164939-Kimklubben?q=kim

När vi arbetar med genus så är en nyckel att uppmuntra barnen när de gör könsöverskridande aktiviteter, tex uppmuntra tjejerna att ta mer plats i barngruppen och ge killarna positiv feedback när de visar ömhet mot varandra.

Vi hoppas att ni är många som tar er tid att läsa vår nya blogg och är det något som ni funderar på eller undrar över så säg till oss!

Skrivet av Karin

Sammanfattning av tema: KAMRATSKAP med de äldre barnen

Anledningen till att vi valde att ha kamratskap som ett tema var att vi anser att arbetet med värdegrunden är oerhört viktig. Är barnen trygga med varandra och med oss pedagoger så går allt annat arbete på förskolan mycket lättare. Det står utskrivet i Läroplan för förskolan (Lpfö 98/10) att vårt uppdrag är att ge barnen förutsättningar att förstå vikten av bla. omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Det står även att barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vi har i verksamhetsplanen för 2012-2013 ett mål som handlar just om att barnen ska ges förutsättningar att utveckla det sociala samspelet på vår förskola. Kamratskap och socialt samspel går hand i hand.

Till vår hjälp i arbetet med tema kamratskap har vi haft Tio små kompisböcker som är små sagoböcker som tar upp olika dilemman som barn kan hamna i tillsammans med sina kompisar. När vi har arbetat med dessa böcker har vi alltid delat upp oss i mindre grupper, barnen har fått följa med en pedagog in i personal-rummet och vi har suttit i soffan och läst böckerna tillsammans. Efter att vi har läst har pedagogen satt sig tillsammans med barnen vid datorn och sammanfattat vad som var det viktigaste i böckerna. Barnen har tyckt att arbetet med kompisböckerna har varit väldigt roligt och de har kommit med många kloka tankar och funderingar i diskussionerna efter att vi har läst.

Den första boken som barnen arbetade med var Säg stopp. Barnen tyckte att boken var bra och att det var smart att sätta upp handen och säga stopp när det händer något som man inte gillar. Barnen och pedagogen bestämde tillsammans att vi ska försöka använda oss av detta i verksamheten. I de efterföljande diskussionerna sa barnen bland annat:

Vi vill säga STOPP när någon bråkar!

Vi säger stopp när vi vill att någon ska lyssna på oss!

När någon slåss.

När det kommer bilar och man måste stanna.

När vi ser en stoppskylt.

När man vill säga ifrån när någon är dum.

Man kan säga det till sin mamma och pappa om man vill att de ska lyssna.

Vi har pratat om det här sättet att säga stopp flera gånger både i samlingsmöten och vi spontana situationer och både barnen och vi pedagoger tycker att det är ett bra sätt för barnen att sätta gränser. I Läroplan för förskola (98/10) står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler.

När vi läste boken Lyssna och kom överrens nappade barnen på idén med att ha städuppdragskortkort för att göra städningen roligare och för att det inte ska bli ”så bråkigt”. I samtalet efter att vi läst fick barnen frågan: Vad var bra i boken och vad kan vi tänka på här på Slangbellan?

Barnen svarade bland annat:

Vi ska vara bra på att städa!

Lyssna på varandra uppmärksamt.

Vi ska göra uppdragskort till barnen.

Att det är bättre om vi hjälps åt att städa

Att säga stopp som det stod i den andra boken.

Man ska lyssna på varandra.

Jag tycker att städkorten var en bra idé!

Jag tycker att vi är bra på att städa innan maten.

Jag tycker att det är bra när vi hjälps åt att städa!

Man är en bra kompis om man hjälps åt att städa. Städuppdragen är också bra.

Barnen fick hjälpas åt att fotografera alla miljöer på förskolan som vi behöver städa. Sedan satt några barn tillsammans med en pedagog och valde ut vilka bilder som skulle användas till korten som sedan laminerades och lades i en låda i väntan på att behöva användas. Det lät inte vänta på sig, dagen efter hade barnen lekt för fullt på förskolan och allt material var i stort sett framme, det var dags att äta lunch och städmotivationen infann sig inte riktig. En pedagog plockade fram lådan och började dela ut barnens städuppdragskort. Det har aldrig gått så fort och varit så roligt att städa som då! I Lpfö 98/10 står det: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar.

En tredje kompisbok tog upp dilemmat om hur svårt det kan vara all dela med sig. Den här boken kunde alla barnen relatera till och alla hade mycket att säga. Här är några av de saker som barnen sa:

Man ska dela med sig. Jag brukar dela med mig av dinosaurierna.

Det var bra att kaninen och igelkotten delade med sig. Jag brukar dela med mig av matsäcken om någon har glömt.

Bra att de delade med sig. Jag brukar dela med mig till Saga.

Lillasystern fick smaka det var bra! Jag delar med mig av mina traktorer till Kajsa hemma hos mig.

Jag tycker också att man ska dela med sig och turas om! Jag brukar dela med mig när någon frågar om de får smaka av mig till exempel.

Det var bra att de delade med sig. Jag brukar dela med mig av leksaker om någon vill vara med.

Det var bra att de delade med sig! Jag brukar dela med mig om någon säger att de vill att jag delar med mig.

Man ska ju dela med sig, det var bra att de gjorde det. Lillasystern kände sig ledsen först. Jag brukar dela med mig till Ida och Gustav, jag delade med mig av hamburgare när det bara fanns en kvar.

Att de delade med sig var bra! Jag kommer inte på när jag delar med mig, men det är ju bra när man gör det! JO! Jag brukar dela med mig hemma till Martin.

Jag tyckte att det var bra när de delade med sig och slickade av visparna tillsammans.

Bra att de samsades när de bakade, ibland är det svårt.

Jag tyckte att det var bra att de delade med sig till sin lillasyster. Det var ju bra att de slickade av visparna med, då går det lättare att diska!

Vi pedagoger anser att tema kamratskap är ett tema som har lyft hela barngruppen. Vi ser att barnen är mer omtänksamma och helt enkelt bättre kompisar nu i slutet av temaarbetet än vad de var i början av höstterminen. Ett dilemma för oss har varit att dokumentera utvecklingen, framför allt med bilder så att det blir tydligt för barnen. Vi har varit på hugget med kameror, men god kamratskap sådant som uppstår i stunden och därför så har vi inte lyckats fånga så många tillfällen på bild. Det som vi stället har gjort för att göra barnen uppmärksamma på vilka bra kompisar de är mot varandra är att prata om vad barnen har gjort i tex samlingsmötet och vid andra tillfällen. Här kommer några exempel där vi trots allt var med, med kameran:

Casper (3år 11mån) har en lång stund byggt ett hus av lego och ropar på Vilgot (4år 2 mån):

Vilgot! Vilgot! Du ska få det här huset av mig, då kan du leka med det!

Vilgot säger:

Karin! Jag får det här huset av Casper! Visst är han snäll! Casper är verkligen en bra kompis!

Erik (4år 5mån), Nils (4år 8mån) leker med Wilma (5år 4mån) då råkar en av pojkarna dra tag i Wilmas halsband så det går sönder. De börjar genast plocka upp pärlorna och talar om för Wilma att de ska laga halsbandet åt henne.

Lovisa (4år 5mån) och Clara (3år 8mån) är i ateljén och skapar tillsammans. De arbetar bland annat med ett tyg som är svårt att klippa i. När Lovisa ser att Clara tycker att det är för svårt att klippa, hjälper hon sin kompis och klipper till många tygbitar i olika storlekar även till Clara.

Erik (4år 5mån) och Kalle (4år 8mån) sitter tillsammans vid datorn och samarbetar och spelar. Pojkarna skrattar högt och berömmer varandra när de gör något bra.

Kalle säger:

Vilken bra idé du hade Erik!

Alva (3år 4mån), Clara (3år 9mån), Lovisa (4år 6mån) och Mirelle (3år 3mån) leker tillsammans i hemvrån. De samsas om ”maten” och bjuder varandra, de säger tack till varandra och skrattar och har så roligt.

Alva säger: Vi är verkligen kompisar!

De andra håller med och Clara säger: Jag tycker att alla barnen här på Slangbellan är snälla mot varandra!

Claras ord får vara slutklämmen på den här sammanfattningen, för det tycker även vi pedagoger stämmer: Här på Slangbellan är barnen bra kompisar!

Skrivet av Karin

Tema: Brandsäkerhet

Anledningen till att vi valde att arbeta med tema brandsäkerhet (under v. 35-37), med de äldre barnen på förskolan, var att det är livsviktigt att barnen vet vad de ska göra om brandlarmet går. Under sommaren var det även några barn som pratade med pedagogerna och uttryckte sin oro för att det skulle börja brinna och att de inte riktigt visste vad de skulle göra då. I arbetet med brandsäkerhet har pedagogerna blivit inspirerade av boken ”När larmet går” av Petra Petersson. Pedagogerna ville att barnen skulle få mer kunskaper om, vad det är viktigt att tänka på, när larmet går t.ex. var ska man ta sig ut, vad får man göra och inte, var ska vi samlas, vad finns det för saker på förskolan som hör ihop med brandsäkerhet. Vi har under temaarbetet varit lyhörda för barnens tankar och idéer och försökt att ta reda på svaren på barnens frågor tillsammans med barnen. Bland annat så har vi tittat på film om brandsäkerhet och varit på studiebesök på brandstationen. Att vara ett stöd för barnen i deras kunskapssökande står tydligt utskrivet i Lpfö 98/10 som ett av de viktigaste uppdragen för pedagoger i förskolan. Barnen och pedagogerna har under de intensiva brandövningsveckorna gjort många brandövningar och pratat och diskuterat om brandsäkerhet i stort sett varje dag.
I läroplan för förskolan står det att förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö och pedagogerna menar att det är en stor trygghetsfråga både för barn, för föräldrar och för pedagogerna själva att alla på förskolan vet vad de ska göra om brandlarmet går.

Den 14 augusti 2012 hade de äldre barnen på Slangbellan den första brand-övningen av många. På samlingsmötet började vi att prata om:

Vad är brandövning?
Vad ska vi göra när brandlarmet går?
Vad får man inte göra när brandlarmet går?
Vart ska vi samlas?
Varför börjar det brinna?

Barnen tyckte att det var spännande och alla ville prata och berätta. Barnen visste att eld är farligt, de pratade om att barn inte får hålla på med tändstickor, tändare eller ljus. De pratade även om att man kan brinna upp om man stannar kvar inne på förskolan och då dör man. Pedagogerna visade bilder som de har tagit på samlingsplatsen utomhus och även ”förbudsbilder”: man får inte gå färdigt på toan om larmet går, inte äta upp sin mat, inte gömma sig, man behöver inte ta på sig skorna osv. Barnen skrattade gott åt bilderna och de uppfyllde sitt syfte, att få barnen att tänka till angående brandsäkerhet. Pedagogerna hadetagit upp en bjällra till övervåningen som de använde sig av vid brandövningen. Pedagogen pinglade med bjällran och då fick barnen springa ner och ta på sig skorna (eftersom det var en övning) och springa ut. Barnen var väldigt duktiga och sprang till samlingsplatsen, de svarade allvarligt och högt när de blev uppropade. Barnen tyckte att det var spännande att genomföra brandövningen och flera barn ville gärna öva mer. Och övade mer det gjorde vi nästan varje dag, under hela den här perioden, vi kämpade för att slå vår rekordtid, från övervåningen och till samlingsplatsen. Rekordtiden blev 1 min 18 sekunder – inte illa för 11 barn och tre vuxna! Brandstationsskjulet

Brandövningen inspirerade barnen till att leka brandmän en hel förmiddag. Brandstationen var i plåtskjulet, men det var inte långa stunder brandmännen fick vara där inne, larmet gick hela tiden. Lekstugorna på gården var det som stod i lågor och brandmännen samarbetade fantastiskt för att släcka på bästa sätt. I sin spännande och roliga brandmanslek fortsatte barnen att på sitt sätt bearbeta och ta till sig de kunskaper som de erövrat under förmiddagens brandövning och de diskussioner som det blev i samband med övningen. Krypa ner för trappen

Några dagar senare pratade pedagogerna och barnen återigen om brandsäkerhet, den här gången om vad som händer om det skulle börja brinna. Barnen visste att det blir rökigt när man eldar men de visste inte att röken är giftig. Pedagogerna och barnen pratade att den giftiga röken stiger uppåt och att det då är viktigt att krypa ut. Barnen tyckte att det var spännande och lite läskigt att prata om. Barnen och pedagogerna tränade sedan på att krypa ut och barnen var så duktiga, även de som tyckte att det är otäckt att krypa baklänges ner för trappen. På plats vid vår samlingsplats sitter, nöjda och stolta barn som klarade av att krypa hela vägen! Brandtrappan

Nästa steg i brandövandet var att träna på att gå ut genom nödutgången (fönstret i byggrummet) och gå ner för brandtrappan på utsidan av huset. Barnen tyckte att det var väldigt spännande och alla barnen vågade gå ner, själva eller tillsammans med en pedagog. Ett barn sa vid samlingsplatsen efteråt: ”Jag var modigare än jag trodde själv!” Det är inte så illa att känna sig modig!

Under temaarbetets gång så har vi även gått på brandsäkerhetsspaning på förskolan. Barnen fick i uppdrag att hitta allt som har med brandsäkerhet att göra; brandvarnare, nödutgångar, brandsläckare, brandfiltar osv. Det var uppdrag som barnen tog på stort allvar och flera barn har även berättat att de gått på brandsäkerhetsspaning hemma också.

Den 30/8 var det äntligen dags för det spännande besöket på Fellingsbros brandstation. Barnen var väldigt spända och med oss hade vi många frågor som barnen ville ha svar på. På plats på brandstationen väntade brandmännen Stefan och Björn. Besöket blev väldigt lyckat! Alla barn som ville fick åka med i brandbilarna, barnen fick titta på ALLT som fanns på brandstationen och de fick svar på sina frågor, både genom att de fick uppleva en del svar så som hur en brandbil ser ut på insidan och även genom att Stefan och Björn svarade t.ex. på frågan hur de gör om det brinner innanför ett fönster. Brandbil och alla barn

Barnen har även fått arbeta med sina upplevelser i ateljén där har de fått skapa det de tycker har varit mest spännande utifrån sina upplevelser om brandsäkerhet. Det målades b.la. brandmän, brandbilar, barn som går ner för brandtrappor och eld. I Lpfö 98/10 står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser.

En kort analys

I slutskedet av temaarbetet har vi gjort mer djupgående intervjuer med barnen då har vi bl.a. frågat barnen vad de har lärt sig om brandsäkerhet, vad som har varit roligt och om det är någonting som de skulle vilja göra igen. Det blev väldigt tydligt att barnen har tyckt att temat har varit roligt och lärorikt! Alla barn visste helt säkert vad de skulle göra om brandlarmet började tjuta och de berättade många saker som de lärt sig för pedagogen som intervjuade. Vi har även sett på barnens glädje och entusiasm att de har tyckt att temat har varit roligt, t.ex. har många barn har frågat direkt när de har kommit på morgonen om vi ska ha brandövning.

Vi kan även göra kunskapsmässiga jämförelser, när vi startade temat visste inte barnen så mycket om brandsäkerhet mer än att om larmet tjuter så ska man springa ut. Nu kan barnen så mycket mer, det känns bra och viktigt. För pedagogerna har också lärdomarna varitmånga, även vi fick lära oss mycket om brandsäkerhet som inte vi visste innan, men framför allt så fick vi prova förskolans rutiner vid brand och öva på dessa. Att vi vuxna i förskole-verksamheten vet vad som gäller är verkligen viktigt, vi fick tänka till vid flera tillfällen och tänka om, men nu har vi en rutin som fungerar den dagen det verkligen behövs.

Pedagogerna hade planerat en ”riktig” brandövning, då vi skulle ha startat det riktiga brandlarmet och inte bara pinglat med bjällran som vi gjort under övningarna. Men pga att larmet inte har någon startknapp, förutom den som sitter bakom skyddsglas, så blev det inte någon sådan verklig övning. En av föräldrarna har erbjudit sig att hjälpa till att starta larmet någon gång, så kanske blir det en ”riktig” brandövning längre fram, vilket det är något som både barn och pedagoger skulle ha nytta av.

Förskolan Slangbellan

Lustfyllt lärande i en trygg miljö

Författararkiv: Slangbellan

Skrivhörnan och människokroppen v.11

Tema vatten. De yngre. Vt.2013

Dom yngre barnen blandar färger 7/3

Sexårsklubben Lejonen besöker Ekbacken (5/3 2013)

Snömålning 4/3

Spännande spårjakt 1/3 2013

Barnens Vasalopp 27/2

Skidåkning, människokroppen, kamratskap och genusarbete

Sammanfattning av tema: KAMRATSKAP med de äldre barnen

Tema: Brandsäkerhet

En kort analys

forskolanslangbellan